Comeback för Karl-Theodor zu Guttenberg?

I våras fick dåvarande försvarsministern i Tyskland, Karl-Theodor zu Guttenberg, avgå med buller och bång i samband med att man kunde leda i bevis att hans doktorsavhandling i juridik till stor del var ett plagiat, sammanställt av 180 olika källor med inga eller bristfälliga källhänvisningar. Även själva inledningen var plankad rakt ur en tidningsartikel i Frankfurter Allgemeine Zeitung.
Efter ett drygt halvår i USA gör han comeback i en intervjubok med chefredaktören för Tysklands mest prestigefyllda och mest seriösa politiska veckomagasin Die Zeit, Giovanni di Lorenzo. Intervjun trycktes i förra veckans utgåva av tidningen och det är, helt oväntat, ganska intressant läsning. Bokens titel är Vorerst gescheitert (ung. "Inledningsvis ett misslyckande") och har nu kommit ut lagom till julhandeln. Som minister var Guttenberg populär i de breda folklagren. Han pratade så att vanligt folk begrep, han var mera ungdomlig än det sedvanliga politiska gubbgardet, och han har en snygg fru som jobbar med bekämpande av barnpornografi. Familjen har sin bas i en mindre herrgård i den bayerska lilla byn som bär godsherrens namn, eller om det är tvärtom. När han avgick startades en facebook-sida med som mest 800 000 medlemmar som ville att han skulle återinsättas i tjänst. Det hela visade sig dock vara en internet-grunka. När de överenskomna massdemonstrationerna skulle genomföras i hela landet dök något tusental personer upp, varav hälften i hembyn.
Det var med viss skepsis jag påbörjade läsningen. För mig var det obegripligt hur di Lorenzi kunde bjuda på denna möjlighet till åtminstone någon sorts delvis rehabilitering. Boken har under veckan slitits i stycken i varenda tysk debattprogram värt namnet.
Men di Lorenzi väjer inte för några svåra frågor och pressar Guttenberg på de svagaste punkterna, om han verkligen inte visste om att han smygciterade och plagierade? Var han står politiskt idag, hur han ser på sin framtid.
Förklaringen till plagiaten är enligt Guttenberg att han hållit på med avhandlingen under en så utsträckt tid och att han vid insamlingen av uppgifter inte noterat källorna korrekt, använt flera olika datorer, skrivit och översatt i regeringsplanet mellan olika konferenser osv. Och när han slutligen skulle knyta ihop säcken var han så intresserad av att få fram en ståndpunkt i frågan om den europeiska federalismens framtid, att han inte var så noga med citaten. De flesta källor finns dock angivna i källförteckningen.
Det låter luftigt, tunt, svårt att försvara, vilket knappast någon gör i debatten i Tyskland.
Avhandlingen talar för sig. Den har underkänts i efterhand, stämningar för intrång i upphovsrätten är att vänta, den akademiska trovärdigheten är förstås lika med noll, och i många läger även den politiska.
I alla händelser har Guttenberg kallats copy-and-paste-ministern och vem vet, kanske den politiska comebacken som diskuteras i boken äger rum i ett verkligt internet-parti - Piratpartiet, som firat sin första seger i Berlins delstatsval nyligen. Och som den här helgen har partidagar i Offenbach.