fredag 25 januari 2013

Filmfestivalen, Helma Sanders-Brahms och After Dark

Det är en intensiv vecka i kulturstaden Göteborg. Sedan några dagar är det full fart i förberedelserna för årets största händelse i den svenska filmvärlden; Göteborgs Internationella Filmfestival. Jag ser verkligen fram emot öppningsfilmen Kon-Tiki om några timmar. Det finns inget som ett soldränkt Stilla havet på ett vintermörkt Västkusten. En av festivalens hedersgäster, Margaretha von Trotta, som i år fått Dragon Honorary Award har tyvärr blivit sjuk och kan inte komma.
Igår fick jag möjligheten att samtala ett par timmar med en lika intressant tysk filmare, Helma Sanders-Brahms, som under det här läsåret gästföreläser på Filmhögskolan. Hennes klassiker Tyskland bleka moder är fortfarande ett öppet sår på vissa håll i Tyskland. Filmen Clara om Clara Schumann kom för bara ett par år sedan och var en finstämd skildring. Vi talar om den europeiska filmens originalitet och hon drömmer sig tillbaka till 70-talets Tyskland och Paris, som kanske var den period när den europeiska filmen stod på sin höjdpunkt. Men det är inte bara nostalgi. Hon pekar framåt och berättar hur hon anser att man skulle kunna göra betydelsefull europeisk film även i framtiden, inte minst genom att falla tillbaka på den särpräglade historien och de många kulturerna. Kanske kan hon bidra till det i sin undervisning på Filmhögskolan? Jag tror det.
Gårdagskvällen avslutades på Rondo och premiären av dragshowen med After Dark, som tydligen nu hållit på i 37 (!) år. Jag har något svagt minne av att ha sett delar av det på gamla nattklubben Compagniet under andra halvan av sjuttiotalet, men är inte riktigt säker. Däremot minns jag storhetstiden på Trägårn  i början av åttiotalet. Nu slår det mig med vilken suveränitet man behärskar dragshowens alla komponenter. Fokuseringen på schlager och melodifestivaler, på kvinnliga primadonnor, tonartshöjningen i sista versen, de mer eller mindre plumpa sexskämten, strass, plymer, glitter och en högt tempo, rakt igenom.
Men Christer Lindarv överraskar ändå på slutet genom att prata om allas likavärde på ett uppriktigt, lite naivt vis och får sympatierna helt på sin sida när clownens sorgsna öga börjar rinna lite grand - the show must go on, även när showen är slut och han sitter där i logen och sminkar av. Det är lite Edith Piaf över det hela - "Je ne regrette rien", men också en ödmjukhet som kan vara möjlig att uppnå först när man gjort allt, sett allt och ändå inte riktigt hittat de vises sten, utan sitter där och bara är fascinerad över undret.
Så även en av de sista kommentarerna, när publiken stod upp och klappade in ytterligare ett extranummer,
kändes äkta: "Götet är Götet".

onsdag 16 januari 2013

Musikens språklikhet - Theodor W Adornos förhållande till samtida komposition och översättningens olösbara paradoxer.

Sedan ett par veckor är jag på all ledig tid djupt försjunken i den tyske filosofen Theodor W Adornos korta, men mycket distinkta text om 1800- och 1900-talens kompositörer och deras relation till harmonilära, tonalitet och deras eventuella hållning till musiken som ett språkliknande grammatiskt system.
Tillsammans med en nära vän översätter jag den till svenska  för en kommande publikation.
En sak slår mig. Jag har förstås närläst texten på tyska, men också av intresse i engelsk översättning. Språklikheten, men också språkolikheten, mellan svenska, tyska och engelska blir så drabbande uppenbar. När Adorno skriver Begriff på tyska väljer jag ordet begrepp på svenska, medan det på engelska blir concept.
Likheten mellan tyska och svenska gör att en engelsk översättning snarare leder fel än kan vara till någon hjälp. Kanske har det med engelskans mera syntetiska karaktär att göra, där just begreppsligheten är helt annorlunda än i den analytiska tyskan. Jag har förstås varit medveten om denna skillnad förut, men det finns nästan ingen övning som skärper den språkliga upplevelsen och känslan som den närkamp det är att översätta från ett annat språk.
Anser då Adorno att musiken är ett språk eller bara ett i vissa fall språkliknande system, där tonaliteten och
harmonierna betecknar syntax och vokabulär? Ja, den spännande upplösningen får man vänta på tills dess att texten är publicerad någon gång under våren.

onsdag 9 januari 2013

Året som gått - året som kommer.

Ur mitt perspektiv var 2012 ett spännande år för Kulturförvaltningen. Stadsbiblioteket lyckades fånga upp en stor del av sina besökare med de sk nischbiblioteken; "300 kvadrat" på Södra Hamngatan, "Global" och "Dynamo" på Stadsmuseet och "Miini" på Röhsska. Ombygganden av själva Stadsbiblioteket rullar på bra och håller än så länge både tidsplan och budget för ombyggnaden. Planerad öppning är Världsboksdagen den 23/4 2014.
Stora Teatern öppnade i Kulturnämndens regi, med en underbar föreställning av Cirkus Cirkör. De återkommer inom kort med sin nya Sverige-premiär. Verksamheten börjar allt mer hitta sina former och man kunde presentera ett imponerande utbud med tanke på den korta planeringstiden. Martin hansson rekryterade som teaterchef under året.
Barnkulturåret genomfördes och Frilagret, Göteborgs kulturhus för unga, kunde öppna i samband med Kulturkalaset, som för övrigt var större och mera mångfacetterat än någonsin.
Museerna presenterade välbesökta utställningar. Göteborgs konstmuseum hade en mycket populär Bacon-Warhol-utställning, och Götaplatsen blev en av sommarens nya mötesplatser med den magnifika uteserveringen Bar himmel och senare det till koncept-krog ombyggda cafeet, Mr P. Röhsska fick stor uppmärksamhet för "Ond design" och vi håller på med rekrytering av ny museichef, Göteborgs stadsmuseum öppnade sin jubileumsutställning och nyöppnade Barnens museum. Cornelia Lönnroth blev ordinarie museichef på Stadsmuseet strax innan jul och Sjöfartsmuseet hade fullt upp med alla besökare efter nyöppningen av våning tre och visade den internationellt uppmärksammade utställningen "Hard Rain".
Under året har kulturnämnden fattat ett flertal viktiga beslut som vi kommer att arbeta med att effektuera under 2013. Vi arbetar för högtryck med etableringen av en litterär mötesplats; rum för litteratur eller som en del väljer att kalla det Litteraturhus, i Lagerhuset vid Heurlins plats. I någon mån är ju huset redan ett litteraturens hus med ett flertal bokförlag, tidskrifter, medieverkstäder och annan närliggande verksamhet. Men det kommer att bli bra med en öppen scen i huset, det saknas idag i Göteborg. Vi siktar på att komma igång efter sommaren. Just nu pågår ombyggnation av lokaler, planering av verksamheten och liknande.
Vi arbetar med flera förstudier för att utveckla verksamheterna i kulturfastigheterna. Den som kommit längst är förstudien om en ny konsthall i Artilleristallarna på Magasinsgatan. Vi arbetar även med en förstudie för nuvarande Konsthallens lokaler och ett ev. Varvs- och industrihistoriskt centrum i Älvstaden på Hisingssidan. På sista mötet innan jul beslutade Kulturnämnden att vi ska genomföra en förstudie för om- och tillbyggnad av Göteborgs konstmuseum. Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur har geröst lovat att stödja det arbetet.
Göteborgs kulturliv är i högsta grad levande och spännande för närvarande. Både de stora institutionerna, som Operan, Symfonikerna och Stadsteatern har spännande repertoarer, men inte minst det fria kulturlivet bidrar till att berika stan med teater, film och annat på ett lysande vis. Nu närmast Nordens största filmfest (DN) Göteborgs Internationella Filmfestival. Ser fram emot den, och så mycket annat under 2013.
Vi ses i vimlet!