tisdag 23 april 2013

I Wandered Lonely as a Cloud - Molnbankar och sociala medier i Expressen - Linked In and Out

I en tänkvärd artikel i på kultursidan i dagens Expressen skriver Rasmus Fleischer om hur de digitala arkiven i sociala medier håller på att ta över våra liv. Digitala moln svävar över nätet med info om allt och alla. Jag tror inte ens att Manuel Castells i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig hur "nätverkssamhället" skulle breda ut sig när han skrev böckerna om det för något tiotal år sedan.
Det var bara början.
Jag inser att detta är den nya sköna världen och har inga synpunkter på hur andra gör för att navigera i cyberspace, med eller utan den GPS som förr i tiden kallades gott omdöme. För egen del har jag dock bestämt mig för att denna blogg är den enda form av sociala medier som jag ägnar mig åt.
Jag får av och till invitationer till ett nätverk som jag inte känner till som heter Linked in, och möjligen har jag någon gång tryckt på fel knapp och därmed uppfattas som associerad. Men jag betraktar mig inte som medlem där och när jag raderar förfrågningar om att bli kompis med någon på Linked in ska det inte uppfattas personligt. Jag vill bara helt enkelt inte vara med.
Detsamma gäller för övrigt Facebook, som jag ibland får ampra invitationer till. Den som vill kan gärna delta, alla mina närmaste är medlemmar, men för egen del är jag inte intresserad. Jag inser att det är ett utmärkt sätt att få info om saker som man kanske behöver, men mitt huvudproblem är inte att jag har för LITE tillgång till INFO, utan snarare för MYCKET av det.
Så för egen del väljer jag att gå i ett kloster gentemot sociala medier och har ett litet fönster i tornrummet varifrån jag kan titta på avstånd ut i dalen, nämligen den här bloggen.
Om mitt namn dyker upp i något socialt mediesammanhang är det antingen min namne i en annan mellansvensk stad, eller så är det en fejk.
I is another, som Dylan skrev när han travesterade på Rimbaud:  Je suis un autre.

tisdag 16 april 2013

Foxfinder på Gothenburg English Studio Theatre

Om jag inte missminner mig hette GEST - Gothenburg English Studio Theatre för inte så länge sedan istället för "Studio",  GE Speaking T. Det var innan man blev med studio, på Chapmans torg, snett mitt emot Teater Sesam på Teaterstråket. Vårens föreställning heter Foxfinder av Dawn King, som bl.a. fått Off West End Theatre award, vilket signalerar fri och alternativ teater.
Det nya scenrummet är verkligen en studio, en black box med kanske ett femtiotal platser. Det som slår mig allra mest under denna starka lilla föreställning är det avskalade, hur lite som egentligen behövs. En bra text, fyra skickliga skådespelare, a few props. Och det blir underbar teater.
Foxfinder kom enligt författarens kommentar i programmet, till under mörka vandringar i ett dyblött åkerlandskap i Devon 2008. Och det är inte så svårt att förlora livslusten i en sådan miljö. För mig knyter stycket an till en dystopisk tradition i brittisk litteratur, med blinkningar åt både rävjakt och George Orwells 1984.
Den unge byråkraten William (Jack Bannon) är ute på en sorts tjänsteförrättning på landsbygden. Hans uppdrag är att undersöka om gårdarna uppfyller produktionsmålen, ett uppdrag som ekar av stalinistiska femårsplaner. Matbristen lanseras som landets största problem och var och en måste leverera sitt mått av gröda. När han hamnar hos Judith (Kristina Brändén Whitaker) och Samuel (Owen Sharpe) som nyligen förlorat sin son, som smitit ut i natten och drunknat i en vattenpöl, förändras i takt med Williams ökande förtjusning för Judith hans uppdrag. Från att vara en utvärdering av jordbrukets produktion blir det istället en inblandning i parets, och grannkvinnan Sarahs (Emily Aston) liv.
Den speedade, men oerfarne byråkraten piskar sig själv på nätterna för att få bort sina syndiga tankar som därmed istället accentueras. Hans kyliga byråkrat-utvärdering tippar snart över i ett överspänt sökande efter en räv som blir symbolen för världens ondska och som måste bekämpas till varje pris.
Efter inledande tveksamheter lyckas han engagera Samuel i sökandet och denne går in för uppgiften med liv och lust. Hur rävjakten avslutas ska inte avslöjas här, utan överlåts åt var och en som inte vill missa en mycket sevärd föreställning.
GEST gör ett väldigt fint arbete både med att nosa upp nyskriven och fräsig brittisk dramatik men också genom att ta hit begåvade yngre skådespelare som syresätter teatern i Göteborg. Därför är det särskilt roligt att man nu hittat en fast scen efter några års letande. Jag ser redan fram emot höstens föreställning The Woman in Black av Stephen Mallatratt and Susan Hill. Den pjäsen är inte nyskriven, utan har haft 7 miljoner besökare under 24 år på scener i West End. Men Skandinavien-premiären äger rum på Chapmans torg.
Not bad!

onsdag 10 april 2013

"Och däremellan lever vi" - en teaterproduktion på Frilagret - ungdomens kulturhus i Göteborg

Hur det är att vara tonåring idag blir det allt svårare för mig att få reda på, nu när dottern passerat de tjugo med god marginal och jag själv inte dagligen arbetar med ungdomar längre.
Så det var med stor nyfikenhet jag bänkade mig i blackboxen på Frilgaret i Lagerhuset för att se genrepet av "Och däremellan lever vi". En föreställning av den fria teatergruppen "Scenariot" som skrivit texter och genomför hela produktionen själva.
Det var en mycket charmerande och tänkvärd föreställning, som sätter fram en lång rad av livsfrågor som ungdomar både förr, men i ännu högre grad nu kan tänkas ställa sig och fundera över.
Det handlar om vänskaper, utanförskap, kompistryck, sexuella debuter och sökande efter identiteter, sexuella och andra.
En nyaktuell fråga som de gymnasister jag hade på nittiotalet inte behövde ta ställning till var det lite gråtrista vardagslivet och det väldigt häftiga Facebook-presentationerna som ganska många tydligen håller på med, där det egna livet kanske hamnar lite på mellanhand till förmån för ett cyberliv som egentligen bygger på det stoff som drömmar vävs av.
Det var en mycket minnesvärd timme och jag hoppas att de får möjlighet att komma ut på skolorna. Helt säkert är det fler än de här synnerligen begåvade ungdomar som går omkring och tänker på dessa och närliggande frågor. Och skådespeleriet är av häpnadsväckande hög klass. Några, om inte alla skådisarna, kommer vi säkert att se på andra och större scener i framtiden.

tisdag 9 april 2013

Ombyggnaden av Stadsbiblioteket i Göteborg

Igår fick jag möjlighet att tillsammans med resten av styrgruppen för ombyggnaden av Göteborgs stadsbibliotek, komma in i lokalerna och se hur arbetet fortskrider. Jag tycker alltid att det är intressant att se pågående byggen. Det finns saker som man aldrig tänker på när man väl kommer in i ett färdigt hus, såsom ventilationsdragningar i taket, trossbottnar eller bärande balkar. Det är ibland smått fascinerande, som nu, att se den nya trappan för föreläsningar eller tänka sig det fina ljusinfallet bland pelarna.
Stadsbiblioteket är Göteborgs mest besökta kulturinstitution med senast ca 1,4 miljoner besökare per år. Alla bibliotek som byggt om och ut visar ökande besökssiffror och när den här ombyggnaden blir klar nästa vår skulle det förvåna mig starkt om inte intresset för Sveriges nyaste bibliotek blir ännu större än tidigare. När man läser rikspressens kultursidor är det lätt att få känslan av att biblioteken är hotade. Det känns inte så i Göteborg precis. Inte heller något stadsdelsbibliotek har lagts ned på åratal.
Asplunds arkitektoniskt underbara stadsbibliotek vid Odenplan är utan tvekan landets vackraste. Strachovska i Prag är ett av mina favoriter ute i världen. Men inget av dem kommer att kunna mäta sig med Stadsbiblioteket i Göteborg vad gäller användarvänlighet och samtidsbibliotekskonst. Här ligger Göteborgs stadsbibliotek i spetsen och personalen kommer att återsamlas vid Götaplatsen med nya idéer från filialbiblioteken och stadsdelsbiblioteken inför återöppningen på Världsboksdagen den 23 april 2014. Välkomna till biblioteksstaden Göteborg.