West Side Story - The sunny side of the street?

Hur gör man för att variera en av världens mest spelade musikaler? Stelnad form och förutsägbar eller alltför känd handling är en risk som måste tas på allvar.
I Göteborgsoperans uppsättning löser Stina Ancker upp eventuella farhågor i en regi som dels pekar bakåt till urberättelsen Shakespeares Romeo and Juliet textroget och med få, om än några kompromisser. Dels genom att sätta fram de rivaliserande New York-gängen Jets och Sharks i ett dagens Göteborg och de flesta andra större städer i världen. Där slåss kriminella ungdomsgäng för territorier de inte äger, eller kan göra anspråk på, men som de ändå betraktar som sina hem med den ofta enda gemenskap och kärlek de får känna.
Men den verkliga historien i West Side Story är den om kärleken mellan Tony (Bruno Mitsogiannis) och en starkt lysande Maria (Sofie Asplund) som ger den traditionellt svårmodiga Julia en helt annan vitalitet och utspel.
Och det är kraften i kärleken som tippar hela det passiva lurpassandet och postpubertala bröstandet bland gängmedlemmarna in i en tragedi som bara matchas av passionens djup och deras blödande hjärtan. Den berömda balkongscenen med Maria och Tony avslutas med en parafras på villkoren i kärleken mellan man och kvinna, mellan romantiskt fantasteri och verklighetsnära praxis. Han säger; -Jag älskar Dig!
Hon säger; -Skynda Dig, så att de inte tar Dig!
På många sätt är denna uppsättning mycket trogen sin Shakespeare. Man har till och med en fast rundscen som påminner om Shakespeares The Globe, trots att delar av musiken egentligen signalerar scenbyte. Torget mellan husen är mötesplats, skådeplats, stridsplats och den offentliga scen där detta drama hittar sitt rum. Interiörer i Olav Myrtvedts klaustrofobiska scenografi skjuts in och ut från rundscenen och understryker de små förhållandena genom extremt låg takhöjd och övermöblerade miljöer.
Men störst är Leonard Bernsteins numera klassiska musik, som förvaltas på allra bästa sätt av operans orkester under delat ledarskap av Nick Davies och Finn Rosengren (denna dag Davies). De kanske mest kända "Amerika" och "Nånstans" elektrifierar salongen.
Vad blir kvar? Inget mindre än frågan om kärlekens kraft och väsen. Hur kan ett enda ögonblick, som det när Tony och Maria, Romeo and Juliet, träffas på festen/maskeradbalen och blir odödligt förälskade i varandra på en sekund och därmed också är beredda att ta alla konsekvenser och lämna allt bakom sig? Det är möjligen ett av de allra sista mysterierna i denna så skändligen avförtrollade värld som är vår.
Om det händer i New York, Verona, eller Hisings Backa spelar då mindre roll.
Men den veronesiska natten är varm och mörk och tystare än tiden.