Göteborgs Internationella Konstbiennal

Så har årets upplaga av Göteborgs Internationella Konstbiennal öppnat, i förmiddags på Göteborgs Konstmuseum och Göteborgs Konsthall och klockan tre i eftermiddags ute på Röda sten. Även i år är det en fin biennal, med utökning till konsthallen på Bohusläns museum i Uddevalla. Huvudcurator är den mycket sympatiske och kunnige Sarat Maharaj, som är verksam som professor vid Malmö högskola.
I år tänkte jag avnjuta biennalen i små portioner och ta ett verk i taget. Vid invigningen i "katedralen", det största rummet på Röda sten, var det omöjligt att förbise Ernesto Netos mycket stora och fantasieggande "The Weight, The Time, The Body, The Moon and Love" som är oundviklig. Det är verkligen ett monomentalt verk, och jag vet att mina associationer nu inte har med saken att göra. Men jag måste ändå tänka på dem.
Jag får nästan déja-vue känslor från en lika monumental utsmyckning av St Paul's Cathedral i London en påsk för en 25-30 år sedan. Man hade valt att iscensätta Jesu uppståndelse på påskdagen; graven, ett stort träkors, och från graven hade man dragit ett meterbrett vitt skynke från gravens inre, över korset och rakt upp i himlen till ett fäste högst uppe i katedralens karaktäristiska kupol. På något vis hade man lyckats med illusionen att tygstycket upplevdes som Jesu svepning.
Netos verk väcker alla dessa associationer, men famnar över fler frågor än uppståndelsen.
De fritt svävande elementen känns som om dess tyngd har omvandlats till viktlös materia på ett sätt som kan läsas som hur kärleken, likt uppståndelsen, återskapar livets mysterier, men utan att helt förandligas och mytologiseras. Istället skapar den eliminerade tyngden i vissa av verkets delar en motvikt mot det kroppsliga begärets tysta kraft, ett obestämt svävande över det såriga golvet och mot de vittrande tegelväggarna.
Jag har svårt att tänka mig ett rum som passar bättre detta mäktiga verk än Röda Sten's Cathedral. Ser fram emot att närmare se de övriga verken i årets biennal.