Hotet mot Konstbiennalen - verklighetens väg in i overkligheter

Runt midnatt fick Röda stens chef Mia Christersdotter-Norrman uttrymma konsthallen efter ett bombhot under den pågående invigningsfesten av Konstbiennalen. Jag var inte där, utan satt istället hemma i godan ro och bloggade om Ernesto Netos konstverk i katedralen där ute.
Många av oss har varit med om bombhot någon gång, på skolor eller arbetsplatser. Man kan inte bortse från hotet. Det måste tas på allvar och utrymning är det enda man kan göra.
Biennalens infochef Sofia Djerf säger till GP att hon först trodde att det kunde vara någon sorts performance, och det hade ju kanske inte varit så långsökt, med tanke på dagens datum.
Det säger något om hur verkligheten kanske inte är ett så stabilt fundament att bygga sitt liv på som den europeiska människan trott i några hundra år nu.
Som av en händelse tänkte jag just på den frågan när jag såg Påklädaren på Göteborgs Stadsteater i fredags, och jag skrev några rader om saken i en bloggkommentar. Shakespeare använde sig ofta av tekniken med att låta skådespelarna i pjäsen spela en pjäs i pjäsen.
Det möjliggjorde för författaren att dubbelexponera skeendet på scenen med s a s befintlig teknik, innan pampig dekor kunde användas, eller det fanns uttrycksfulla videokompositioner vid scenens fond. Hamlet instruerar t.ex. skådespelarna i pjäsen i pjäsen att rikta spjutet mot sin svekfulle farbror, som mördat hans far och äktat hans mor. Regidraget har önskad effekt och styvfadern skruvar på sig betänkligt.
I sin Söndagskrönika skriver Peter Hjörne om 9/11 och belyser både den amerikanska smärtan och skulden som ackumulerats efter Ground Zero, men också de innovationer som kommit ifrån USA sedan dess och som förändrat våra liv, som idag knappast går att tänka utan Google, Facebook, nätet m.m.
Det är en händelse som ser ut som en tanke. De cybervärldar som skapats är i sig själva pjäser i pjäsen och det löser upp verklighetens kanter i något mycket obestämbart. Det vi vet om bombhot är att de ofta är påhittade. Det händer ibland även vid tillslag mot misstänkt terrorism, som förra hösten i Göteborg, när ett flertal oskyldiga personer misstänktes för att planera terrorbrott. Men säkerheten måste gå först, alltid.
Det finns något svindlande i tanken att ett bombhot mot Konstbiennalen, som först uppfattas vara ett performance, visar sig vara ett bombhot, som sedan kanske kan avskrivas som falskt. Det finns många frågor man kan ställa till overkligheterna i verkligheten och tvärtom.