På torsdag kväll (1 september) klockan nio tänder Anneli Hulthén det nya ljuset på Götaplatsen. Det är på tiden och kommer att bli en ljuspunkt i den mörka höst som närmar sig. Den nya ljussättningen är första steget i en nödvändig modernisering av Götaplatsen. Det är på många sätt en unik plats, som är underutnyttjad och för lite befolkad, även på sommaren. Något bättre har det blivit sedan Stadsteatern öppnade sin trevliga uteservering, men det är inte tillräckligt för att platsen ska leva. På Göteborgs konstmuseum finns det en del planer inför nästa år och jag hoppas att de går i lås.
Götaplatsen är en för vacker plats för att vara uppställningsplats för turistbussar och raggarbilar, även om jag är svag för den ystra studentglädjen i slutet av maj och början av juni.
Vid högtidliga tillfällen är symfonikernas balkong en bra hedersläktare. Men man måste ju ha något att fira.
Universitetets nya planer på ett konstnärligt campus bakom Götaplatsen är en mycket god möjlighet att i grunden utveckla Göteborgs kulturstråk, från Korsvägen, över Götaplatsen,
nedför Avenyn, till operan och forsättningen över älven i hjärtat av Centrala Älvstaden.
Som jag ser det är en viktig uppgift att fortsätta kulturstråket på Hisingen, kanske det planerade kulturhuset på Backaplan, mediacentrum och utbildning på Lindholmen, ett moderniserat Hisingen museum med öppna magasin på Polstjärnegatan, Backa Teater och längst ut vid Arendal Volvo museet, en viktig del av Göteborgs industrihistoria.
Kuturstråket och evenemangsstråket är två viktiga axlar i centrala stan, men som bär en större del av staden än så. Det är dags att sätta ljuset på dem.
Imorgon kväll tänder Anneli Hulthén de första.