Vår man i Shanghai av Åsa Lantz

I våras blev jag intervjuad av Åsa Lantz om Pustervik och Stora Teatern. Hur det nu gick till så blev det efter en stund ombytta roller och jag började intervjua henne om den kommande romanen Vår man i Shanghai som är ute nu. (Intervjun finns på denna blogg, 7 juni).
Den punkt som fick samtalet att tippa över var just Stora Teatern, som spelar en viktig roll i den nya boken. Då berättade Åsa att Stadsteatern i romanen åtagit sig att göra ett gästspel i Shanghai för att uppdragsgivaren skulle sponsra ungdomsverksamhet på Stora Teatern. I romanen kan jag konstatera att Storan blivit en scen för experimentell teater istället.
Sedan dess har också alla beslut för att flytta Pusterviksteatern till Storan fattats och planeringen för Göteborgs nya gästspelscen pågår för fullt, så i den meningen kan man säga att författaren blivit sannspådd, även om de stora sponsorintäkterna från Kina ännu låter vänta på sig....
Vår man i Shanghai är en fristående fortsättning på förra årets första del i den sk Genesis-trilogin; Vart tog den söta lilla flickan vägen, som huvudsakligen utspelade sig i Göteborg och handlade om ensamkommande kinesiska barn och ungdomar som slussas in i det svenska samhället och försvinner ut i mer eller mindre underjordisk verksamhet.
Den nya berättelsen utgår från märkvärdiga och delvis ouppklarade händelser om svenska, hemlösa män som reser till Kina i olika ärenden, ryktesvis för att gifta sig med kinesiskor och på så sätt hjälper dem till uppehållstillstånd i Sverige. Men där pågår även andra saker som får håret att resa sig på den mest härdade krimi-läsare.
För att vara en sk spänningsroman, som förlaget valt att rubricera den, finns det ovanligt många bottnar. Man kan t.ex. välja att läsa boken som ett rasande angrepp på en hycklande svensk jämställdhetsmyt. Bokens måtto är "Swedish men can have it all", ett citat ur New York Times för något år sedan. En av de viktigaste berättelserna kommer från makarna Myrdals "sociala ingenjörskonst", som, åtminstone om man betraktar de människoöden som passerar revy i den här berättelsen, inte är annat än en myt.
Oavsett var någonstans man befinner sig i den sociala pyramiden är det männens värld. Huvudpersonen Isa Montgomery försöker ta sig in i sin gamla karriär som grävande journalist efter några års föräldraskap. Hon är den som kommer de resande hemlösa männen på spåren.
Men hennes utsatthet visar sig vara lika stor som Törnrosas, en hemlös kvinna vars livskamrat åkt iväg i ett liknande ärende till Shanghai. När de båda övernattar på ett härbärge är det just den gemensamma utsattheten som blir tydlig snarare än den milsvida sociala spännvidden mellan de båda kvinnorna.
Skildringen av Törnrosa är gripande och djupt trovärdig. På sin blogg skriver författaren om verklighetens Törnrosa. Det är så här det ser ut, alldeles runt hörnet. Det tror jag inte att jag någonsin kan glömma efter att ha läst den här boken.
Det finns ett par andra sidohistorier, den om Viggo Sjöströms fosterdotter Sara som i sitt sökande efter livets mening nästan möter döden.
Den breda berättelsen i Shanghai knyts ihop med kinesisk historia och mynnar ut i en intrig, som jag inte tänker avslöja här.
Åsa Lantz har en speciell förmåga att få berättelsen att lyfta från första sidan och sedan hålla läsaren i ett fast grepp tills dess att man motvilligt inser att historien är slut och läsningen är över för den här gången. Det är spänningslitteratur av högsta klass.
Men spänningen bottnar i något som jag inte kan läsa ut annat än som ett sorts ursinne i kritiken av orättvisorna mellan män och kvinnor, mellan människor i olika delar av samhället och av världen i största allmänhet. Jag har svårt att tänka mig att man kan läsa den här romanen och förbli oberörd.
Deckare och krimi-litteratur kan i sina bästa stunder ställa samhällsproblemen under debatt och på andra håll har det högre staus än vad som är vanligt i Sverige, trots ganska många utmärkta författare i genren.
Sedan 60-talet visar tysk TV 1 (ARD) en deckare på en och en halv timme varje söndagskväll, med början kvart över åtta. Det är nyskrivna avsnitt, med kända persongallerier från olika tyska städer. Väldigt ofta fokuserar man på brännande aktuella samhällsproblem och i anslutning till spelfilmen arrangerar man ofta en TV-soffedebatt efteråt, och går till botten med frågan. Deltagarna får tala till punkt, man anknyter till aktuell forskning, debatten pågår ofta lika länge som själva filmen. Så kan man också använda samtidslittertaur och film för att diskutera dagens aktualiteter.
En annan aktualitet är att vi i helgen annonserar efter en administrativ chef till Stora Teatern. Med tanke på den samstämmighet som varit hittills kring Storan kanske vi kan hoppas på att Viggo Sjöström söker den tjänsten inför den tredje och avslutande delan av Genesistrilogin?