Ett av de mest provinsiella inslagen i debatten om Göteborgs framtid är det ibland uppoppande gnället om risken att staden ska gå under, alla företag ska fly, människor flytta härifrån, dagis ska stängas, utförsäljning till Kina, i värsta fall total översvämning....
Kort sagt - det var bättre förr!
Men var det bättre förr? Ja, alldeles säkert. Men det var också betydligt sämre.
Det är sant att det finns byråkratiska procedurer i staden som kanske tar något längre tid än i andra städer. Men är det så konstigt, efter de senaste årens proteststotrmar? Inte minst i lokala media, om att saker igår alldeles för fort, beslut i slutna rum, goa gubbar med egna agendor, etc?
När jag ser ut från mitt fönster bygger man om det vackra hus där Fiskekrogen ligger, vid Lilla torget. En byggkran svänger fram och tillbaka, leveranser pågår, saker tar form. På Drottningtorget växer Posthuset fram till ett riktigt fräckt hotell som kommer att betyda mycket för Göteborg.
Det är väl det mycket av det här handlar om. Att våga ta initiativ, att ha idéer, att prata med varandra, att var och en tar ansvar där den är och gör sitt bästa för att saker utvecklas?
There remains a good deal to be done, that´s for sure.
Men mycket lite händer om man lägger sin energi på att bygga tröstlöshetens barrikader, ställa sig högst uppe på dem och hojta -Efter mig syndafloden!