Antigone på Nya Studion.

Allt fler forskare enas om att mänsklighetens vagga finns i Great Rift Valley i Östafrika. Den västerländska teaterns vagga, däremot, finns i antikens Grekland. I en unik och omtumlande föreställning samspelar skådespelare från Göteborgs Stadsteater med Parapanda Theatre Lab från Dar es Salaam i Tanzania, och man spelar en av den grekiska teaterns mest centrala pjäser, Antigone av Sofokles.
Det är onekligen en sorts transponering av innehåll och form till en afrikansk iscensättning som i mina ögon är den här föreställningens största behållning. Den antika kören blir nästan gospelsvängig på swahili och det är Sofokles grundfråga som är den mest fullgångna i både iscensättning och teoretisk höjd.
Antigone revolterar mot kung Kreons beslut att inte låta Antigones bror Polyneikos begravas, utan istället läggas ut som föda åt fåglar och hundar som landsförrädare. Hon begraver honom trots allt och döms till döden av Kreon, men hänger sig innan domen verkställs. Kreons son Haimon, som är Antigones trolovade, revolterar mot sin far och blir talesmannen för revolten mot den stelbenta makten, och sprayar ett A för anarki på väggen innan han lämnar scenen.
Den filosofiska frågan som Sofokles gestaltar är den om lagen eller den moraliska rätten är överordnad. Denna föreställning mynnar textroget ut i Kreons ånger när hans hustru, son och Antigone valt att dö för egen hand för sin övertygelse.
Mgunga Mwa Mnyenyelwas och Ronnie Hallgrens regi försöker också lyfta fram andra politiska teman i pjäsen, som manlig hegemoni, kvinnans roll, den lagliga maktens bräckliga fundament efter ett nyligen genomfört regimskifte, men det är ett annat perspektiv som ger föreställningen en brännande politisk aktualitet.
Ganska lätt kan motsättningen laglig kontra moralisk (gudomlig) rätt överföras till samtida problematik i stora delar av Östafrika. Tanzania är ett av de länder som har en ganska homogen befolkning, men i grannlandet Kenya finns ett sextiotal stammar vars historia och traditioner av de allra flesta människor anses överordnade republikens lagar och juridiska system. Det är ett av de mera komplexa problem som ligger som en ständig konflikthärd i den här delen av Afrika. Nyligen avvärjdes i Tanzania planerna på att dra en sexfilig motorväg rakt genom nationalparken Serengeti västerut mot Uganda. Den juridiska rätten till ett vägbygge finns i alla händelser. Men den moraliska rätten att ödelägga ett av jordens sista paradis är desto svårare att ta sig.
Pjäsens tvåspråkighet och därmed inbyggda olika rytmer fungerar över förväntan, man följer utan svårighet översättningarna på draperiet i fonden. Swahilins mjuka satsmelodi är bitvis en ren njutning att lyssna till. Men det är också underbart att få ta del av detta uthålliga konstnärliga samarbete mellan Göteborg och Dar es Salaam. Världen är inte större än man gör den. Konstens kraft är en av de mest oberäkneliga och frigörande under både den nordeuropeiska och afrikanska solen. Det är, som vi vet, samma sol.
Asante sana!