Aris Fioretos om Idris Khan på Göteborgs Konsthall

Aris Fioretos gästade Göteborgs Konsthall i kväll för att tala om Idris Khan och den pågående sommarutställningen. Fioretos menade att Khans sätt att arbeta med överlagringar av bilder påminner om avtäckandet av underliggande texter som man inom litteraturvetenskapen kallar palimpsest. Det kom ursprungligen från munkarnas vana att skriva över pergament i klostren för att återanvända de dyra skrivbladen. När man försiktigt skrapar av ett textlager träder en ny betydelse fram, en tidigare berättelse som dolts.
På ett liknande sätt, fast egentligen omvänt, arbetar Idris Khan när han med hög precision fotograferar, retuscherar och redigerar bilder från måleriet, som Caravaggio eller Turner, eller musikaliska partitur som Goldberg-variationerna från Bach, här i verket"Listening to Glenn Gould´s Version of the Goldberg Variations While Thinking About Carl André", som antyder Khans faiblesse för minimalismen.
I det färdiga verket tonar andra bilder fram, likt skuggor och ljus, som i "Caravaggio - The Last Years". Jenny Högström påpekar i programmet att Khan tillhör "den digitala generationen", som redigerar direkt i datorn och aldrig arbetar med gamla tiders foto-negativ.
Det skapar onekligen en intressant spänning till konstnärlig negativitet. Det uppstår en dialektisk brist, som istället skulle kunna beskrivas som en ristning eller darrning av det sublima i själva upplevelsen. Fioretos drog en parallell till Goethes tankar om att åskådaren är en del av verket och just i Khans överlagrade partitur och bilder uppstår en sorts synvilla som i sig själv kan uppfattas som en ristning, det rent fysiska uttryck inför konstnärliga epifanier skildrade inom estetiken alltifrån Longinos till Edmund Burke.
Det lågmälda samtalet efteråt rörde sig i liknande banor - som när Mikael van Reis lanserade tanken att överlagringarna i själva verket skulle kunna ses som en koagulering av betydelse, eller själva skillnaden (differance) mellan det betecknande och det betecknade för att tala med språkfilosofer som de Saussure eller Derrida. Bara fantasin satte gränser på Göteborgs Konsthall denna kväll.