I eftermiddags pratade Amos Oz om Mellanösternkonflikten på ett seminarium i GUs och Göteborgs stads regi på Jonsereds herrgård. Ingrid Elam ledde samtalet som alltid stringent och det blev en synnerligen minnesvärd dag. Samtalets utgångspunkt var Oz bok "Hur man botar en fanatiker" och författaren menade att Samuel P Huntingdons teser om "the clash of civilizations", kulturernas krig mellan Nord och Syd, istället kommer att bli en konflikt mellan fanatismen, den religiösa eller politiska och det mer pragmatiska och sansade sättet att se på världen. Fanatikerna är i klar minoritet, dock tyvärr en växande minoritet.
Oz, som själv deltagit i två krig, sexdagarskriget 1967 och slaget om Golan-höjderna 1973, förespråkar en sorts sammanbiten kompromiss, som är det enda som finns kvar när båda parter ligger utmattade på var sin sida och inte orkar slåss längre.
Fanatismen kan bara minska om desperationen i de palestinska flyktinglägren undanröjs, menade Oz och här kan möjligen Västvärlden hjälpa till att rigga en sorts Marshall-plan för att hjälpa Israel och Palestina att återföra dessa människor till den tvåstatslösning som Oz anser är oundviklig.
Det var ett mycket inspirerande och upplysande seminarium och åsiktsmaskinen Oz besvarade alla frågor tålmodigt och utifrån det han just då ville säga, även om det inte alltid var svar på frågan. Men det intryck som ligger kvar hos mig är ändå att Oz, trots decenniers kamp för en fred som verkar vara väldigt långt borta ändå har ett obrutet hopp om att pragmatismen och viljan till en fredlig samexistens till slut ska leda fram till en lösning som de flesta kan leva med.
Och det var ett litet hopp, men ändå kanske ett realistiskt hopp, som sänkte sig över församlingen denna regntunga februarieftermiddag. Amos Oz pratar imorgon onsdag i GUs aula i Vasaparken.