En blind fläck på väggen

En av landets få reflekterande och verkligt kunniga graffiti-debattörer i landet, Tobias Barentin Lindahl, skrev ett långt och välskrivet försvarstal för graffitin och dess frihetliga och demokratiska aspekter på fredagens kultursida i GP. Jag kan konstatera att det till slut blivit en debatt om graffitin värd namnet, och att det tydligen ska till en minister för att landets kultur- och konstintresserade skribenter ska orka reagera. Det är nästan lite komiskt att se hur snabbt det blivit väldigt viktigt att positionera sig i frågan och ha sinnrika åsikter i ämnet. Nu är det slut med reflexmässiga gäspanden om yttrandefriheten, även om man lika gärna skulle kunna hävda att Grönköping brutit ut på Konstfack.
Det är bra att debatten nu förs, men inte ens Tobias Barentin Lindahl lyckas gå till botten med den svårhanterliga frågan om gränsen mellan laglig konstform och skadegörelse oavsett skadegörelsens eventuella estetiska uttryck.
För att NUGs sprayande i tunnelbanevagnen ska räknas som konst räcker det för Barentin Lindahl att aktiviteten ägde rum inom ramen för Konstfacks utbildning och att resultatet sedan sålts på ett galleri. Att en saks kommersiella värde skulle vara ett kriterium för dess konstnärliga halt tillåter jag mig att bestrida. Det är bara att se sig om i samhället vilka varor som bjuds ut till försäljning för att förstå att det inte kan vara ett kriterium för konstnärlig verkstatus.
Att aktiviteten ägt rum inom ramen för en konstnärlig utbildning är tyvärr inte heller en garant för detta, tråkigt nog.
Jag tror att alltför många omständigheter är oklara kring tillblivelsen av denna examensuppgift för att man ska kunna dra några sådana slutsatser kring detta specifika fall. Däremot tycker jag att det inte kan råda något som helst tvivel kring att aktiviteten måste räknas som skadegörelse, eftersom den ägt rum utan SLs vetskap eller tillstånd. Det ska bli mycket intressant att se hur den juridiska processen kring denna händelse nu kommer att gå vidare. Eftersom det påstås att detta ska vara ett konstnärligt examensarbete är det i så fall rimligt att Konstfack betalar skadeståndet till SL. Om det till slut visar sig att NUG utfört aktiviteten på egen hand, utan att ha stämt av den med sin handledare och i efterhand fått det hela godkänt som examensarbete, skulle det möjligen kunna bli han själv som blir skadestånds-skyldig, men det är mindre troligt.
De juridiska komplikationerna verkar vara en blind fläck för Tobias Barentin Lindahl, de verkar inte ens finnas. Det är synd, för så länge man bortser från dem kan den här debatten inte leda framåt, utan fortsätter att gå i cirklar.