Bokmässan över - Maj-Lis i London

Nästa år firar Bokmässan 30-årsjubileum (30). Jag har kanske inte varit där varje år, men ändå ganska många gånger, med de mest skiftande uppgifter. Två av de roligaste åren var kanske runt 2005, när Bokmässan genomförde ett pilotprojekt med gymnasieskolorna i Mölndal, som jag då var utbildningschef för.
Man förlängde helt enkelt mässan med en dag (onsdagen innan) och lade upp ett program för enbart ungdomar. Det blev väldigt lyckat och uppskattades mycket av eleverna. Man fortsatte inte projektet då det var väldigt arbetskrävande och svårt att få lönsamt. Men med dagens diskussioner om vikten av att få unga att läsa kanske man skulle kunna återuppväcka tankarna och söka medfinansiering från de oroades sida?
Än så länge finns ingen liknande manifestation för boken i landet och det lär väl knappast uppstå något liknande heller inom överskådligt tid. Det allra största är förstås den litteratur som presenteras och det är inte bara storsäljarna från de storsäljande förlagen. Man vet aldrig vad man hittar.
Starx innan mässan föll dock en liten oansenlig bok i mina händer. Den heter Maj-Lis i London och har, vad jag kan se, givits ut på eget förlag. Maj-Lis är fotografen Maj-Lis Andersen, som man även kan läsa mer om på hennes hemsida www.maryspictures.net.
Boken är en sorts självbiografisk, poetisk foto-essä som handlar om ett annat London och England än det man tänker på när man hör namnen. Jag förstår av texten att författaren har bott långa perioder i London och gjort staden till sin på det smärtsamma sätt som man bara kan göra när man bor där, inte vill något annat, men ändå inte kan göra den till sin på riktigt. För att det inte går.
" Vi bodde på landsbygden i Essex, där jag stod och kopierade bilder i skjulet i Bills trädgård. Bill var medlem i den lokala fotoklubben. Vi bodde i Chislehurst söder om London och vi bodde i Notting Hill. Vi flyttade ut. Madonna flyttade in."
Hela texten och bilderna är en sorts vildsint och samtidigt tillbakalutad glidning i marginalen, som just därför öppnar perspektiven in mot centrum. I staden och berättelsen. Boken lämnar mig ingen ro, läser den om och om.
"Who wants my Tesco card after I´m gone?"