Ingeborg Bachmann på Valand på torsdag

På torsdag mellan 17 och 20 ägnar Litterär gestaltning på Valand några timmar åt Ingeborg Bachmanns roman Malina. En av utgångspunkterna är en bok som några författare skrivit som en kommentar till Bachmanns roman, som ingick i hennes sk Todesarten-Projekt. Boken heter att fortsätta med att skriva - om Ingeborg Bachmanns Malina. Bidragsytere, som det heter i Norge, är Ingvild Burkey, Mara Lee, Ida Linde, Johanne Lykke Holm, Mette Moestrup, Marie Silkeberg, Jenny Tunedal och Ingrid Z. Aanstad.
Vad jag förstår är Malina nu på väg i svensk översättning. Marie Silkeberg citerar henne på ett sätt som är signifikativt för Todesarten-projektet, tror jag man kan säga:
"jag ville berätta, men jag kommer inte att göra det. (mesto). Det är du och inget annat som stör i mina minnen. (tempo giusto) Överta du berättelserna bara, de som den stora berättelsen skapats ur. Ta dem ifrån mig, allihop."
Ingeborg Bachmanns relation till poeten Paul Celan är en komplicerad historia och det finns en gripande brevväxling dem emellan, utgiven av Suhrkamp. Några av Bachmanns mest enigmatiska dikter fick jag möjligheten att översätta för Ord & Bilds Tysklandsnummer 4-5 1999. Min favorit är den mycket vackra Böhmen ligger vid havet.

Böhmen ligger vid havet.

är husen gröna här, stiger jag in i ett hus.
Är broarna hela här, går jag på säker mark.
Är kärt besvär bortkastat för alltid, kastar jag gärna bort
det här.

Är det inte jag, är det en, som är lika bra som jag.
Gränsar ett ord till mig här, låter jag det gränsa.
Ligger Böhmen fortfarande vid havet, tror jag på haven
igen.
Och tror jag fortfarande på havet, så hoppas jag på land.

Till botten - det betyder till havet, där finner jag Böhmen
åter.
Längst nere på botten, vaknar jag lugnt upp.
Från botten av mitt inre, vet jag, och jag är ej förlorad.

Kom hit, ni böhmare, sjöfarare, hamnhoror och skepp utan
ankar.
Vill ni inte alla vara böhmiska, illyrier, veronesare,
och venetianare. Spela komedierna som lockar till skratt
och är till för tårar. Och missta er hundrafalt,
så som jag misstagit mig och aldrig klarade proven,
ändå bestod jag dem, den ena eller andra gången.

Som Böhmen bestod dem och en vacker dag
till havet benådades och nu ligger vid vattnet.

Jag gränsar ännu till ett ord och till ett annat land,
jag gränsar, om än lite till, till allt, mer och mer.

en böhmare, en vagant, som inget har, som inget binder,
är den enda som kan se mitt utvalda land
- om det nu ligger vid havet.