Tysklands president Wulff intervjuas

Nyss avslutades en intervju med Tysklands president Christian Wulff i tyska ARD (Tyska TV 1). Han utfrågades av två garvade politiska journalister, Ulrich Deppendorf (Tysklands svar på Sören Holmberg, som alltid kommenterar alla valresultat sedan 20 år) och Bettina Schausten.
Den tjugo minuter långa intervjun gav inga nya svar. Man frågade om den privata krediten för husköpet efter skilsmässan, som inte har varit olaglig på något vis, och efter hans försök att skjuta upp publiceringen i Bild-Zeitung av detaljerna kring samma kredit.
Presidenten försökte vinna sympatier genom att vädja till tyskarnas förståelse för hans pressade situation och önskan att skydda privatlivet och journalisterna tryckte på hur presidentämbetet nu skadats av dessa krumbukter.
I Tyskland kallas mediestrategin att bara erkänna det som redan är bevisat för salami-taktik - man skär av en liten bit i taget och lägger på bordet. Den verkar sällan vara framgångsrik. Wulff kontrade med att det är omöjligt att svara på något annat sätt när man får 400 frågor som ska besvaras så snart som möjligt. Då måste man beta av det som går att reda ut enkelt först och mer specifika detaljer om vad hans hustrus klänning kostade vid det andra bröllopet, eller om den möjligen var lånad från en butik eller en väninna måste anstå tills dess att man hunnit kolla det ordentligt.
Som åskådare blir man allt mer beklämd av både presidentens hållning och hur journalisterna har svårt att hålla sig till det väsentliga, nämligen om presidenten verkligen hade hotat Bild-Zeitungs chefredaktör angående den förestående publiceringen eller inte.
Hela det här händelseförloppet, som snurrat på sedan Lucia ungefär, är en ganska banal och trist historia som fått orimliga proportioner. Den skapar bara en pseudodebatt om moral och förtroende som i själva verket enbart bidrar till att rasera både moralen och förtroendet hos allmänheten för presidentämbetet och personen Christian Wulff å ena sidan och medierna och politiska meningsmotsåndare som pompösa moralpredikanter och tvättnote-revisorer å andra sidan. Det finns bara förlorare, i Tyskland ingen bra start på året.