Chaucer, Blake, Pasolini och universums skapelse

När jag saltade vattnet för att koka en bit fransyska och göra en Tafelspitz (österrikiskt pepparrotskött) rörde jag runt i kastrullen och plötsligt skapades en virvel och saltet snurrade runt i vattnet på ett sätt som påminde starkt om bilder av Vintergatan.
Tankana vandrade till William Blakes rader; "To see a world in a grain of sand/ and heaven in a wild flower" - att se Vintergatan i en kastrull....
Sådana ögonblick av synkronicitet är lika svårfångade som värdefulla, de sätter en sorts vass kant på en konturlös dag.
Igår såg jag om Pasolinis filmatisering av Geoffrey Chaucers sällsamma berättelser Canterbury Tales. De berättelserna är skrivna på den vackraste medeltida engelska, (på italienska försvinner förstås flera nyanser) och innehållsmässigt präglas de av en helt annan världsbild, en dualistisk värld där människan är i kläm mellan himmel och helvete. En tid när Bob Dylans ord "God is the greatest, but Satan rules the world" var närmast självklara för alla och envar, innan renässansens idémässiga expansioner och upplysningens lagiska bekräftelser av desamma kastade ut människorna på en resa mot helt andra kontinenter.
Det sinnrika med Pasolinis fria tolkningar av Chaucer är att de berättartekniska skikten i sig själva på ett märkligt vis bär berättelsen framåt. Canterbury Tales handlar om pilgrimernas resa till Canterbury och hur de resande förkortar sina kvällar genom att berätta sällsamma, humoristiska och erotiska berättelser för varandra. I Pasolinis film spelar regissören själv Chaucer, som är med på pilgrimsresan, men som sedan byter perspektiv och sitter i sin skrivarstol i sitt hem. Han somnar in under arbetet, blir väckt av sin hustrus skarpa stämma, de nedtecknade berättelserna flyter ihop med drömmar. Den pasoliniska tolkningarna är skruvade, men rörande mänskliga i sin branta kontrast mellan en drömd andlighet och rå lust.
Till slut mynnar filmens fabel ut i helvetet som är ett surrealistiskt mån- eller vulkanlandskap där en rödvingad stordjävul skiter ut nya människor, fullt påklädda, ut i världen.
Saltet virvlar i kastrullen, innan det smälter i det allt varmare vattnet.
"Hold infinity in the palm of Your hand/ and eternity in an hour."