Stora Teatern som gästspelsscen

Pustervik har sedan 1994 utvecklat en fin gästspelsverksamhet i Göteborg, som är svår att tänka bort i staden. En gästspelsscen utan egen ensemble är spännande på många sätt. Den kan skapa en särskild mötesplats genom sin oförutsägbarhet, sin flexibilitet och sin alldeles speciella dynamik.
De senaste fem åren har Pustervik under Hellen Smitterbergs ledning tagit teatern så långt man kan komma, tror jag. Det ska bli mycket intressant att se hur man lyckas utveckla konceptet på Stora Teatern, när Pustervik flyttar över gästspelsverksamheten dit nästa år.
Med stort intresse läser jag därför Hellen Smitterbergs akademiska uppsats om "Power Stations - Gästspelsscenen i rampljuset", som hon lade fram vid Stockholms Dramatiska Högskola vid vårterminens slut.
Det är en genomlysning av några heta gästspelsscener i Europa, som Mercat de les Flors i Barcelona, The Art Center Campo i Belgien, Kampnagel i Hamburg och Hebbel am Ufer i Berlin.
Stora Teatern bör ha som ambition att skapa en liknande funktion i Sverige, som de här gästspelsscenerna har i respektive land, kan jag tycka.
Särskilt intressant är Mercat de les Flors. Det är ingen slump att den här gästspelsscenen ligger just i Barcelona, som är den största europeiska metropolen vid Medelhavet, med ca 5 miljoner invånare i den utökade regionen. Barcelona var den 12:e mest besökta staden i världen 2010 och är ett av världens ledande turist- och kulturcentra. För alla turiststäder av betydelse har kulturen en framskjuten roll. Allt fler städer konkurrerar om globala evenemang av olika slag, men långt ifrån alla kan konkurrera som kulturstäder. Med Stora Teatern mitt på Avenyen kommer Göteborg att stärka sin roll som en levande kulturstad. I en ny undersökning som genomförts av Svensk Näringsliv placerade sig Göteborg som Sveriges näst mest aktiva kulturstad efter Lund. Inte minst det mycket väl fungerande Stadsbiblioteket med sina höga besökssiffror bidrar till detta.
Men detta visar samtidigt att Göteborg har en potential att bli en ännu bättre kulturstad, och dämed allt mer attraktiv på många andra sätt. Med de pågående förbättringarna på Götaplatsen, med ett ombyggt Stadsbibliotek och utvecklingen av Göteborgs Konstmuseum, samtidigt som Stadsteatern snart har kommit tillbaka till de höjder man nådde på sjuttiotalet kan man verkligen tala om en renässans för Götaplatsen, Symfonikernas framgångar bidrar förstås i hög grad till detta.
Med en dynamisk gästspelsscen med ett mångfacetterat program och diverse sidoaktiviteter för barn och ungdomar och musik, ansluter Stora Teatern till det nya folklivet som uppstått runt Kungstorget, Hotell Avalon, Saluhallen och de många uteserveringarna. Om ett par år kommer området sannolikt att vara "The Hottest Spot in Town" under sommarhalvåret.
Längst ned vid älven ligger Göteborgsoperan, som efter utbyggnad möjligen kan bedriva verksamhet även under sommaren. Då blir det ett råstarkt stråk mellan Götaplatsen och Operan.
Mitt på detta stråk ligger då Stora Teatern. Ett bättre läge fär en gästspelsscen kan man knappast tänka sig. I Barcelona har Mercat de les Flors nyligen firat sitt 25-årsjubileum. Man har utvecklat dansen på senare år och den konstnärlige ledaren, Francesc Casadéus plan för teatern är att man ska arbeta med det nyskapande, den unga scenkonsten, skapa residensmöjligheter för gästande konstnärer och samproduktioner. Självklart arbetar man med ett utvecklat program med föreställningar utifrån en fastlagd spelplan, med ett aktivt publikarbete och ett strukturerat arbete med forskningsanknytning, utgivning av tidskrifter, arkiv för dans och bokutgivning om dans och scenkonst.
Genom att teatern har en tredelad finansiering som är kommunal, regional och nationell skapas förstås också ekonomiska förutsättningar för en omfattande kringverksamhet.
Om Stora Teatern lyckas utveckla nya koncept, kanske i linje med Mercat de les Flors, borde det vara möjligt att hitta likande möjligheter till stärkt finansiering. Vi får väl se vad som blir möjligt att göra.
Det unika med Stora Teaterns lokaler idag är att det finns en blackbox som vänder sig västerut mot Kungsparken, som är ungefär lika stor som dagens Pustervikscen. För större föreställningar kan man öppna stora salongen och spela åt andra hållet för upp till 650 personer. Detta är en ökad flexibilitet när det gäller scenen som är avsevärd och som gör det möjligt att ta emot helt andra gästspel än vad man kan idag.
Därför tror jag att vi idag ännu inte insett vidden av vad en stark gästspelsscen på Stora Teatern kan betyda för Göteborgs kulturliv. Jag tror att det egentligen bara är fantasin, eller möjligen bristen på fantasi, som sätter gränserna för vad som är möjligt att göra. Kulturen är stadens själ, som Annelie Hulthén brukar säga. Fantasin, å sin sida, är kulturens och konstens viktigaste drivkraft.