All England Championship i Wimbledon

Möjligen ägde det rum stora förändringar något år när jag inte följde Wimbledon så noga, men genom en kombination av stark sommarförkylning och värmebölja har jag år haft möjlighet att se flera matcher i denna traditionsrika tennisturnering. Traditionsrika?
Ja, det kan man nog säga, men på något omärkligt vis smyggenomför ofta britterna förändringar som är ganska radikala, utan så värst mycket väsen. Jag undrar t.ex. vad regnskyddet medför för Wimbledons speciella magi? Naturligtvis är det bättre ur tennsissynvinkel att matchen och publiken inte måste avbrytas för en eftermiddagsskur. Men hur många matcher har avgjorts i en sådan där regnpaus, där den mest nervstarke spelaren lyckas mobilisera rätt krafter? Hur mycket påverkar efterkontrollen om bollen var ute eller inne det faktum att linjedomaren aldrig kan göra ett felaktigt domslut? Om man anser att spelet till varje pris måste ha milimeterrättvisa är det säkert en fördel. Men om man helt tänker bort den mänskliga faktorn och vädrets makter, reducerar man inte då också tävlingens nerv, när bollen är i spel, till ett mekaniskt matande där den spelare som mest lyckas agera som en ofelbar robot är den som segrar, år efter år? Det är lite grand som om man skulle ersätta Wimbledons jordgubbar med konsistensgivna gelejordgubbar med sofistikerade smakämnen.
Vilket ögonblick som helst är det dags för systerfinalen mellan Venus och Serena Williams. Om man ska gå efter säkerheten i semifinalmatcherna talar allt för Venus. Hon har varit i final i Wimbledon sju gånger och vunnit fem. Lika många gånger som Björn Borg och Roger Federer, även om de vann fem år i rad. Idag kan hon bli större än de båda.