Nytt år med Radetskymarschen?

Ibland aktualiseras en författare som ansetts vara bortglömd out of the blue och är plötsligt bärare av de nya tidernas gamla budskap. I Der Spiegel (Nr 14) läser jag om Joseph Roth som nu återkallats från de döda genom en biografi av Wilhelm von Sternburg. Roth kom ifrån en tyskspråkig judisk familj i Brody i Galizien i Polen. Hans mest kända roman är Radetsky-marschen som är en monumental skildring av det Habsburgska rikets sammanfall med Första världskrigets slut. Mer känd är kanske Johann Strauss marschmusik med samma namn, som avslutar nyårskonserten från Wien varje år.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att en skildring av det månghundraåriga Habsburgska rikets sammanbrott återkommer nu, när den nuvarande världsordningen åtminstone ser ut som om den knakar i sina fogar. Men Roth publicerade sin roman 1933 när helt andra politiska förändringar skakade Europa. Kanske är det Habsburgska rikets upplösning i Roths roman i själva verket en allegori för Weimarrepublikens undergång i trettiotalets Tyskland? Romaner om stora förändringar, om förluster, om det som försvinner finner ofta nya läsare just när något annat är på väg bort från oss. Strauss-marschen på nyår är snarare en påminnelse om det bestående, om det som aldrig ändras, utan finns lagrat i våra minnen, tankar och drömmar om något som skapar en mening och sammanhang i livet. Det är en sorts sällskap, in i framtiden.