Koyaanisqatsi i Scandinavium - Filmfestivalen i högform

Än en gång har Göteborgs Internationella Filmfestival visat de mest fantastiska filmer från hela världen, nu också digitalt på en del platser i Västra Götaland.
Mitt bästa minne från denna upplaga är i alla händelser; film- och musikupplevelsen Koyaaniqatsi på Scandinavium i lördags.
Filmen gjordes av Francis Ford Coppola på åttiotalet och namnet betyder på hopi-indianernas språk, något som liknar jordens undergång, eller åtminstone undergång och kaos.
Några filmsekvenser i början, de magnifika naturscenerna var särskilt framträdande, ju fler människor som kom in i bilden desto mer lätt daterad kändes den kanske, men ändå på ett fint vis.
Den största behållningen var symfonikernas musikaliska tolkning, den häpnadsväckande symfonikerkören och Philip Glass med sin miniorkester som också var på plats.
För mig som gjorde min musikaliska värnplikt i tonåren i den symfoniska rockmusikens brittiska kolonier, kändes musiken hemtam, nästan familjär, trots att jag hörde den för första gången. Spännande också att så mycket folk kom, att det går att använda Scandinavium även till den här typen av, ska vi säga, experimentell konst. Fast å andra sidan, minns även Genesis spelning 1976, eller om det var 1977, när Peter Gabriel lämnat bandet och man körde turnén för A Trick of the Tail, i mina ögon en av rockmusikens bästa produktioner, ever.
Lite samma känsla som då, fast med andra andra ögon och öron.