Faust och Faustin and Out på Stadsteatern - It's a man's world

Det är sannerligen en händelse att Hilda Hellwig sätter upp Elfriede Jelineks Faustin and Out på Studion, Stadsteatern. Uppenbarligen också med ett medskick från författaren själv att arbeta in Goethes Faust i själva pjäsen. Faustin and Out betecknar Jelinek som en kommentar till Goethes i särklass mest betydelsefulla och ännu levande text.
Själva ordet Faustin är i sig själv ett statement om något  - ändelsen -in är tyska språkets svar på hen, en markering att de allra flesta funktioner nu finns med både maskulina och feminina användare. Man pratar om Arzt - Ärztin, Künstler- Künstlerin, Jurist - Juristin un so weiter. Ordleken tar en annan vändning när den i själva titeln även alluderar på könsakten, - in and out, med en mera frivol språklig dräkt.
Och den klaustrofobiska interiören från Fritzl-källaren, ett i det närmaste psykoanalytiskt eländesdrama som bara överträffas i dess obegripliga vidrighet av verkligheten, är en smärstam miljö som pressas ut i salongen och inte lämnar någon oberörd. I första akten är det de båda flickrollerna gestaltade av Mia Höglund-Melin med hypnotisk kraft och Kim Theodoridou - Bergquist, vars psykopatiska drag och maniska utlevelse är starkt fängslande, för att använda ett i sammanhanget närbesläktat adjektiv.
Klokt nog gestaltas den galna fadern/mannen/älskaren enbart av en docka som inverterat till verkligheten kastas omkring och hanteras på olika sätt av döttrar/hustrur/fruar. En mindre, men inte obetydlig roll har Åsa-Lena Hjelm, som den avtrubbade, närmast psykotiska modern som vidhåller att TV-världen är den enda verkliga världen, som i sin tur projicerar filmsekvenser från källarhålsmänniskornas kollektiva undermedvetna.
I detta källaruniversum är också galningen Fritzl Gud Fader. Han har på egen hand skapat källaren, med madrasserade dörrar och fönster, värmepannan som även fungerar som krematorium och ekar av Förintelsens historia - likaså understruket av ett citat av Paul Celan, "ditt gyllene hår Margareta" , som i första akten citeras flera gånger.
In i denna avgrundsvärld bryter sedan Goethes Faust in, med sin äldre version kongenialt spelad av Iwar Wiklander och i den yngre, föryngrade upplagan en undanglidande Adam Lundgren, som lika gärna kunde varit en annan av Goethes lidande unga män, Werther, i sin å ena sidan adolescenta  driftstyrda jakt på Gretchen, å andra sidan diffus, utan konsekvens och vilja. Faust lockas att skriva på kontraktet att han ska få allt han vill, mot att Mefisto, en lysande ambivalent Simon Norrthon, får hans själ om han ändå säger sig vilja vara kvar på jorden - en önskan han tidigare förnekat - genom de klassiska orden "Dröj stund, du är så skön ändå".
Jelineks radikalfeministiska ansats får i mina ögon inte fullt genomslag i den bearbetningen. Det finns alltför mycket försonande och snarare parodiskt, ömsint i skildringen av mannen som historiskt har byggt imperier, behärskat läkekonsten, juristeriet och konsten. Fritzls källare är det deformerade imperiebygget verkar Jelinek/Hellwig vilja säga. I alla händelser är det en omtumlande och stark föreställning, som fortsätter att växa när man lämnat teatern. För egen del har jag vissa svårigheter med den traditionella tyska skrikteatern, även om skriken i just denna föreställning kanske kan vara mer befogade än i många andra dramer. Det handlar ändå till stor del om primalskrin ur källarhålet.
När jag väl hemma bläddrar i dagens post hittar jag en tidning jag inte beställt och inte vill ha som heter Connoisseur. Det handlar om inredning, design, gourmetkultur, exklusiva annonser på sovrum med välklädda snygga kvinnor som breder ut sig i sängarna. Till tidskriften bifogades även en del andra reklamfoldrar och jag undrar om jag blivit utsatt för någon sorts målgruppsreklam riktad till medelålders män? Den första lila foldern heter "För smarta miljonärer" - redan där missar man målgruppen, från Nordnet. Nordnet visar sig vara en smart bank som sysselsätter 13 yngre män i grå kostymer och en bergsklättrare.
Jo, förresten, på sidan rådgivning skymtar en välmaikyrerad kvinnohand, men ett ansikte behövs tydligen inte för rådgivningen. (Upplagan nu indragen, se kommentarfältet)
Nästa folder kommer från Ålandsbanken som också fokuserar på banking, all time high, förvaltning. Där finns 23 män på bild, alltifrån Olof Palme till Thor Modéen. Här finns dock även en mikroskopisk bild på en kvinnlig handbollsspelare och på den kvinnliga idealisten Emelie Kanter som har drivit barnhemmet Great Andoh i Ghana i fem år. Hon är kvinnligt placerad mitt i grupper av bedårande afrikanska barn i skoluniformer - dit kan man bli månadsgivare.
Sista foldern är Edition Autoropa som presenterar nya Jaguar E-type, kommentarer överflödiga. I den finns bara en enda människa, en man som inte presenteras, men som troligtvis har något med saken att göra eftersom han välkomnar mig som läsare till Jaguar. Och förresten till den klassiska jeepen Range Rover.
I Jelineks pjäs och i Faust dissikeras de olika områden som ända till ganska nyligen var övervägande manliga domäner, såsom läkaryrket, advokatyrket, delar av konsten, men som idag i allt högre takt befolkas av oftast ännu mer kompetenta kvinnor.
Om man ska tro tendensen i det slumpmässiga utskicket av riktad manlighetsreklam så är kanske finansvärlden fortfarande en hyfsat ohotad manlig bastion, vilket givetvis är en sak som borde diskuteras lite oftare med tanke på att finansvärlden i det senkapitalistiska samhället är den arena där en stor del av makten  koncentreras, oavsett geografi, historia, religion och samhällsskick.