Stora Teatern - Göteborgs gästspelscen

Ovanför mitt skrivbord i mitt hem har jag en aktie No 7556 i AB Stora Teatern, som köptes av Herr Axel H Ågren den 31 december 1917 till priset av 100 kronor. Högst upp är det en bild av teatern och Kungsportsbron, bortom byggnaden breder sig den då större Kungsparken ut sig. Det är med särskild glädje jag tittar på aktien, en vän tipsade mig om att den fanns till salu för 500 kronor i Antikhallarna. Jag gick dit direkt. En värdeökning för papperet med 400 kronor på 97 år?
Nåja, vad som hände med just det bolaget som drivit verksamhet i den anrika teatern vet jag inte. Men många är det, som varit där, sedan starten 1859.
I en intressant artikel på GTs kultursida i fredags skildrade Anna-Clara Löfvenberg teaterns historia på ett mycket levande sätt. Löfvenberg påminner om att arkitekten Bror Carl Malmberg bland annat hämtade inspiration från Dresdens Hoftheater. Hon skriver vidare att den är ritad i stram Karl Johansstil, eller Senempir, som det brukar kallas på kontinenten, vilket är nytt för mig. Jag trodde att huset klassades som nyrenässans, som var den dominerande stilen under 1850-talet. Alldeles oavsett är huset en juvel mitt istan, både exteriört och interiört, utom möjligen de många och långa trapporna som förbinder de olika våningarna och arbetsrummen bakom kulisserna, ett kraftprov för personalen.
När vi började utreda möjligheten att flytta över Pusterviksteaterns gästspelsscen till Stora Teatern under 2010 var det inte alls självklart att det skulle gå att använda det anrika huset till den moderna scenkonstens nya uttrycksformer. Vissa begränsningar finns förstås, inte minst vad gäller dansen, som idag ofta kräver att man sitter högre och tittar ner, och inte som man i Stora Teaterns stora salong, sitter nere och tittar upp.
Vi bestämde redan då att använda gradänger på scenen, för mindre föreställningar, men de alternativ som man ibland ser på annat håll, till exempel på Schaubühne i Berlin, med täckt parkett och scen över hela salongen har vi ännu inte kunnat pröva. Min förhoppning är dock att det ska kunna bli av i framtiden.
Under 2011 bedrev vi en viss verksamhet i lokalerna på uppdrag av Higab och syftet för oss var att pröva ut om det var möjligt att jobba med ett modernt scenkonstprogram. Det var det.
Ett av de i särklass roligaste minnena från mitt arbetsliv var premiären den 10 januari 2012, när Cirkus Cirkör öppnade på Stora scenen. Det var en fantastisk föreställning på alla sätt- Wear It Like a Crown. När publiken efteråt gav stående ovationer tänkte jag  hur underbart det var att det här äntligen är en riktig teater igen.
Nu har verksamheten varit igång i drygt två år och jag är mycket överraskad över hur snabbt man lyckats sätta ett spännande och omväxlande program, vecka för vecka, månad för månad. Jag har hela tiden trott att det kommer att ta minst tre år innan man hittat formerna och alla kontaktnät och samarbetspartners att vi kan vara säkra på att få hit den mest angelägna scenkonsten, dansen, musiken och debatterna.
Men det ser verkligen lovande ut redan nu, trots de utmaningar som det gamla huset hela tiden har i beredskap åt medarbetarna. Att Stora Teatern redan hamnat i fokus och debatteras och granskas av konstutövare och medier ser jag som ett gott tecken på att verksamheten är viktig och angelägen för många. Och hur skulle den inte kunna vara det, med husets geografiska placering, långa historia och kraftfulla inriktning?