Campus Näckrosen - Göteborgs Universitet firar Göteborg 400 år

Igår presenterade Göteborgs Universitet sina planer på att samla sin konstnärliga fakultet tillsammans med den humanistiska fakulteten i ett Campus uppe vid Näckrosdammen.
Ur mitt perspektiv är detta en värdefull satsning för att fullfölja intentionerna för stadens utveckling från trehundraårsjubileet, vilket firades ett par år för sent, 1923.
Då var ambitionen att knyta ihop Korsvägen med Götaplatsen som ett naturligt stråk för människor att röra sig i staden i denna tänkta linje. När nu en planerad uppgång för den kommande Västlänken troligtvis blir i området, sannolikt närmast Artisten (där konstnärliga fakulteten redan finns med Högskolan för Scen och Musik) kommer de hundra år fördröjda planerna att äntligen kunna bli verklighet.
Möjligen måste nuvarande Hovrätten från 1948 ersättas med ett nytt Universitetsbibliotek och det kan man förstås ha synpunkter på, men i detta fall måste man nog se till helheten i projektet
Stadsarkitekt Björn Siesjö visade under presskonferensen på hur ett ur stadens perspektiv samlat grepp på frågan kan se ut. Det är detta helhetsperspektiv vi så väl behöver för att lättare kunna visa att det är samhällsnyttan som står i första rummet och inte enskilda aktörers intressen. Stadsutvecklingen går onekligen framåt i Göteborg.
När universitetets rektor Pam Fredman kommenterar saken är det också ur ett större samhällsperspektiv och inte utifrån universitetets specifika behov:
-Med det här initiativet lyfter vi fram betydelsen av humaniora och konst i samhället. Det är också en möjlighet att stärka Göteborg som kultur- och kunskapsstad, vilket kan bidra till att utveckla attraktionskraften för såväl universitet som för Göteborg.
Professor Ove Sernhede pekade nyligen i en artikel på GPs kultursida på att en koncentration av de konstnärliga utbildningarna i centrum är ett misstag ur integrationssynvinkel och förepråkar istället en lokalisering till ytterstaden. Det finns många aspekter av detta som är värda att diskutera och ta på allvar. Etablerandet av Södertörns högskola i Flemmingsberg är ett exempel på en utlokalisering. Ett mycket lyckat exempel på det motsatta är Malmö högskolas etablering i absolut toppläge i centrala Malmö. Där är andelen studerande med utländsk bakgrund över 30 % berättade konstnärliga fakultetens dekan Ingrid Elam, som inte trodde att en utlokalisering skulle påverka integrationsfrågan i någon nämnvärd riktning.
Det tror inte jag heller. Strategin att skapa ett City-universitet i Göteborg har gjort staden till den mest populära studentstaden i landet och kommit att påverka stadsbilden på ett mycket märkbart sätt. Att förstärka en sorts motsättning mellan centrum och periferi är ur mitt perspektiv ingen framkomlig väg att bryta segregationen. Ju starkare centrum, desto starkare attraktionskraft. Jag tror att det är ett minst lika gott incitament för att öka motivationen för ungdomar från hela staden och hela landet att söka sig till studier i Göteborg.