Mig äger ingen - har Du sett boken?

För mig fanns det en nyckelscen i filmen Mig äger ingen, som anges vara "fritt baserad" på boken med samma namn av Åsa Linderborg. Det var de gånger när Lisa, underbart spelad av Ping Mon Wallén (som 8-åring) och Saga Samuelsson (som 11-åring) satte sig på pakethållaren bakom pappan Hasse, en sedvanligt machobrutal (denna gång godhjärtad) Mikael Persbrandt.
Mycket i denna av Kjell-Åke Andersson välregisserade eländesskildring sätter ljuset på att det även under eländet kan finnas både kärlek, ömhet och ömsesidig förståelse. Just denna framställning balanserar möjligen här på sentimentalitetens rand, och för det mesta ändå ganska väl.
Men så var det där med pakethållaren, som gjorde att mina minnen av samma sak fick fritt spelrum.
Det är nästan svårt att tänka sig idag - när de flesta har både hjälm och barnstol på sina cyklar, att man balanserade iväg så där, utför backar och uppför backar, utan att få in foten i ekrarna.
Men det var inte heller cykelsäkerheten som i första hand fångade mig - utan förstås närheten och tilliten. Om Du sitter som jag säger och håller Dig fast ordentligt så kommer inget att hända.
Det var en värld där tryggheten var total och känslan av morgonluften mot kinderna när vi rullade utför Galärbacken i Fjällbacka för att komma bort till hamnen och ta båten ut på sjön kan jag när som helst aktivera. I Lisas fall blev båten kvar på land innan den såldes och pengarna söps upp. Själv lärde jag mig både sjövett och att arbeta i den där öppna träsnipan.
Vissa minnen är som små¨bubblor i medvetandet som dyker upp när man minst väntar det. Den bubblan var mitt starkaste intryck från gårdagens premiärvisning.