Foxfinder på Gothenburg English Studio Theatre

Om jag inte missminner mig hette GEST - Gothenburg English Studio Theatre för inte så länge sedan istället för "Studio",  GE Speaking T. Det var innan man blev med studio, på Chapmans torg, snett mitt emot Teater Sesam på Teaterstråket. Vårens föreställning heter Foxfinder av Dawn King, som bl.a. fått Off West End Theatre award, vilket signalerar fri och alternativ teater.
Det nya scenrummet är verkligen en studio, en black box med kanske ett femtiotal platser. Det som slår mig allra mest under denna starka lilla föreställning är det avskalade, hur lite som egentligen behövs. En bra text, fyra skickliga skådespelare, a few props. Och det blir underbar teater.
Foxfinder kom enligt författarens kommentar i programmet, till under mörka vandringar i ett dyblött åkerlandskap i Devon 2008. Och det är inte så svårt att förlora livslusten i en sådan miljö. För mig knyter stycket an till en dystopisk tradition i brittisk litteratur, med blinkningar åt både rävjakt och George Orwells 1984.
Den unge byråkraten William (Jack Bannon) är ute på en sorts tjänsteförrättning på landsbygden. Hans uppdrag är att undersöka om gårdarna uppfyller produktionsmålen, ett uppdrag som ekar av stalinistiska femårsplaner. Matbristen lanseras som landets största problem och var och en måste leverera sitt mått av gröda. När han hamnar hos Judith (Kristina Brändén Whitaker) och Samuel (Owen Sharpe) som nyligen förlorat sin son, som smitit ut i natten och drunknat i en vattenpöl, förändras i takt med Williams ökande förtjusning för Judith hans uppdrag. Från att vara en utvärdering av jordbrukets produktion blir det istället en inblandning i parets, och grannkvinnan Sarahs (Emily Aston) liv.
Den speedade, men oerfarne byråkraten piskar sig själv på nätterna för att få bort sina syndiga tankar som därmed istället accentueras. Hans kyliga byråkrat-utvärdering tippar snart över i ett överspänt sökande efter en räv som blir symbolen för världens ondska och som måste bekämpas till varje pris.
Efter inledande tveksamheter lyckas han engagera Samuel i sökandet och denne går in för uppgiften med liv och lust. Hur rävjakten avslutas ska inte avslöjas här, utan överlåts åt var och en som inte vill missa en mycket sevärd föreställning.
GEST gör ett väldigt fint arbete både med att nosa upp nyskriven och fräsig brittisk dramatik men också genom att ta hit begåvade yngre skådespelare som syresätter teatern i Göteborg. Därför är det särskilt roligt att man nu hittat en fast scen efter några års letande. Jag ser redan fram emot höstens föreställning The Woman in Black av Stephen Mallatratt and Susan Hill. Den pjäsen är inte nyskriven, utan har haft 7 miljoner besökare under 24 år på scener i West End. Men Skandinavien-premiären äger rum på Chapmans torg.
Not bad!