Biografsalongens ontologi 2

Idag är en allmänt spridd uppfattning att "Det svenska musikundret" till stor del bygger på möjligheten för de flesta barn i Sverige att gå i kommunal kultur- eller musikskola. Tanken med att man ska lära sig spela själv är bärande. Det kan i bästa fall vara källa till livslång glädje, men det ökar också intresset för musiken som konstform och är sannolikt också ett av skälen till att musiken har en stark ställning i Sverige. Detta gäller inte minst i Göteborg, där musiken genomsyrar samhället från kulturskolan till det faktum att staden är ledande i landet när det gäller arrangemang med konstmusik som GAS-festivalen, hip-hop, klubbverksamhet och avantgarde på Pustervik och Nef, folkfester som Way Out West, superstjärnor på Ullevi, och inte minst Sveriges nationalorkester symfonikerna och Göteborgsoperan.
En koppling mellan filmkunskap, filmanalys, filmupplevelser och eget filmiskt skapande är tydligen däremot inte intressant på filmens område.
I en debattartikel i dagens GP skriver Åsa Bernlo, vd, och Marit Kapla, konstnärlig ledare för Filmfestivalen: "Att själv göra film respektive att introduceras för filmupplevelser i biosalong är två helt olika saker. De är båda viktiga för att ge unga människor makt över det globala och inflytelserika språk som rörlig bild utvecklats till."
Det är just därför som det är viktigt att utveckla formerna för arbetet med filmen och inte av nostalgiska skäl hålla fast vid gamla arbetsformer. Bernlo/Kapla skriver också:
"I en mörklagd biograf med hög teknisk visningskvalitet och totalt fokus på det som berättas på vita duken får bilderna en helt annan tyngd än i vardagens brus där parallella aktiviteter pågår samtidigt." Alternativet till biosalongen är väl kanske inte precis offentlig visning på skolgårdar och gator och torg.
För oss dinosaurier som första gången mötte filmen i biografsalongens mörker, (jag tror att min första bioupplevelse var en svartvit western på biografen Röda Kvarn i Mölndal när jag var i sexårsåldern), finns det något som är starkt förknippat med en värld som håller på att gå förlorad och som vi till varje pris vill bevara.
Det finns barn i Göteborg som aldrig varit i en biosalong, vilket är mycket tråkigt. Men även om skolbion skulle finnas kvar betyder det inte att alla barn garanteras ett biobesök. Skälet är att skolornas intresse för skolbion blir allt mindre och färre besök bokas. Samtidigt visar undersökningar att biobesök är den kulturella aktivitet som de flesta familjer gör tillsammans. Så det är inte sannolikt att skolbion i dess nuvarande form är det enda sättet att upprätthålla intresset för film bland dagens barn och unga. I framtiden krävs det troligtvis helt andra grepp för att ge barn och unga redskap att hantera det nya bildsamhället.