När jag tänker på Julstaden Göteborg tänker jag på det kraftfulla uttrycket "Stad i ljus" och då menar jag inte Tommy Körbergs schlager, utan Eyvind Johnssons Paris-roman med samma namn. Boken handlar om en ung författare som upplever den franska nationaldagen 14 juli i väntan på ett rekommenderat brev hemifrån. Det är tider när det varken finns kreditkort eller e-post och ett rekommenderat brev hemifrån kan betyda mer än vad de flesta idag kommer ihåg från förr. Livet är det som pågår medan vi håller på med annat, som John Lennon brukade säga.
I fredags när Julstaden Göteborg tändes upp på Götaplatsen var det fullt med människor så långt ögat nådde. Bildspelet på fasaden till Göteborgs konstmuseum är verkligen en färgsprakande laser-graffiti-händelse, men det är människorna som ger det hela mening. Gospel-kören med facklor var höjdpunkten för mig. Götaplatsen i rätt belysning kan vara en varm och inbjudande plats och Konserthusets balkong är den givna utgångspunkten för firande av olika slag. Jag tänker på tyska fotbollslandslaget som efter varje lyckosam turnering i utlandet firas på balkongen till rådhuset, Römer, i Frankfurt am Main. Kanske kan konserthusbalkongen bli Göteborgs Römer? Tyvärr fick vi inte se varken Blåvitt som svenska mästare, eller Kopparberg/Göteborg FC fira segern i Allsvenskan där i år, men det kommer andra år. I år firar vi nyårsaftons tolvslag på Götaplatsen för första gången, med början 23.30.
Alla är välkomna, kanske ses vi där, för att bidra till att skapa en stad i ljus och värme mitt i mörkaste vintern.