I sitt tal på minnesdagen av Kristallnatten den 9 november i Stockholms stora synagoga diskuterade Steve Sem-Sandberg bl.a. den närmast försvunna regionen Galizien och konsten att göra det förflutna levande. Talet finns tryckt i decemberutgåvan av nyhetsbrevet från Svenska Kommittén mot Antisemitism.
Trots att Galizien ligger i Europas mittpunkt, är det nu i jämförelse ett öde land som delas mellan Polen och Ukraina. Under det Habsburgska riket fanns här ett av Europas mest mångkulturella och myllrande samhällen. Nazisternas förintelsekrig och därefter sovjetiska folkomflyttningar har för alltid sopat bort det folkliv som var en helt egen värld. Sem-Sandberg har med sin stora roman De fattiga i Lodz räddat några av berättelserna från det gamla Galiziens sammanbrott under andra världskriget till eftervärlden. I romanen kanske man skulle kunna säga att författaren genomfört sin genom författarskapet konsekventa berättelseform dokumetärromanen till fulländning. Idag, menar Sem-Sandberg, skulle man nästan kunna säga att det går en ny mur genom Europa, den går igenom Galizien, ett land vars historia snart bara finns i historieböcker och drömmar.