Die Zauberflöte zaubert weiter

Det är inte ofta kritiken är så enig som efter förra lördagens premiär på Trollflöjten på Göteborgsoperan - bara lovord rakt igenom. Inte heller jag har någon annan uppfattning, då det är en härlig föreställning i Richard Bergqvists regi. Regissören har också nyöversatt librettot, och skriver intressant och upplysande om arbetet, som också bryts det mot tidigare översättningar, på operans hemsida. Det visar sig att han inte bara översatt, utan också på närmast musikaliskt vis transponerat Mozarts text till mer genusjämställd svenska, en lovvärd ambition. Det var lite si och så med kvinnosynen på Mozarts tid, får vi veta.
Ja, det är klart att en modernisering av en föreställning inte bara behöver betyda att man skalar av scenografin, i detta fall föredömligt, eller som ibland lägger tillrätta musiken eller handlingen. Man kan förstås också putsa innehållet så det blir mer lättsmält för den moderne besökaren.
Själv förstår jag dock inte riktigt vitsen med att översätta texten i det första skedet. Undantagsvis hör man vad som sjungs - de flesta läser ändå textremsan. Mozart var den förste tyske komponist som skrev sina libretton på tyska, vilket väckte förvåning och bestörtning vid österrikiska hovet, där man ansåg att italienska var det enda tänkbara alternativet.
För egen del tycker jag nog att det finns en krispighet i tyskan som väl matchar Mozarts harmonier och Trollflöjtens - trolska - melodier.
Bortsett från denna petitess för nördar så måste jag nog säga att även denna föreställning är en seger för orkestern och ensemblen, även om det finns en förfärande Nattens drottning och en förtjusande Papageno som sticker ut tydligt. Själv blir jag ändå mest tagen av kollektivscenerna, när hela kören, eller balletten är på scenen. Det är mäktigt, der reinste Zauber.