This was it

Det finns en scen i filmen om Michael Jacksons sista turné, This is it, som jag hela tiden kommer tillbaka till när jag under den gångna veckan tänker på den och lyssnar mig igenom samlade verk. Det är ganska tidigt i filmen, man repar på scen, Jackson avbryter och närmar sig musikerna, nästan aggressivt. Han skjuter fram ena foten mot dem, hasar närmare och väser först, säger sedan "it´s not there". Det är förstås själva gunget som saknas, små missar i takten, osynkroniserade musiker, kanske också fel sound. "It" saknas.
Det saknas dock inte på skiva, som vi dinosausrier tenderar att säga fortfarande. De hits som kom på åttiotalet (bortsett från den underbara "I Want You Back" med Jackson Five, som är ännu äldre) är rena mästerverk i sin genremässiga perfektion. Men någonstans har jag ändå hört tillräckligt av "Thriller" och "Billy Jean", Det räcker. Under min omlyssning är det istället andra låtar som ligger kvar i minnet, som jag spelar om och om igen; som "Don´t Stop (till You Get Enough") och "The Man in the Mirror". Det är inte så svårt att förstå hur "It" blir en allt svårare måttstock att mätas med och hur den personliga tragedin för "The King of Pop" som på något vis inte tog slut förrän alldeles nyligen, visar avgrunder som trots all regi och smink och attribut inte går att dölja ens bakom bakom mörka solglasögon. This was it.