måndag 29 oktober 2012

Hasselbladspristagaren Paul Graham

Paul Grahams bilder berör mig på många sätt. Jag uppfattar att han har två huvudspår i sina bilder; dels porträtt av människor som vanligtvis inte blir porträtterade, I vissa av dessa ansikten och deras uttryck kan man läsa hela liv.
Men det andra huvudspåret skulle jag vilja kalla "manifestationer av intighet" och det intresserar mig än mer.
Intighet är kanske inte ett så bra ord, men det är den bästa översättningen av engelskans "nothingness" som är fotografens modersmål.
Den nothingness som Graham sätter fram är den man kan finna i tomma gator eller industriområden, gathörn där helt avpersonifierade människor rör sig bort, en sorts fickor i rummet som inte finns med i turistbroschyrer eller vanliga stadsbilder. Graham är konsekvent i sitt utforskande av dessa "baksidor" och det är nästan som om de får ett nytt liv genom kamerans obarmhärtiga lins.
Det är åtminstone vad jag tänker när jag ser hans bilder.