Vad får jag veta om dig?

I onsdags fick jag vara med om en fin upplevelse på Göteborgs stadsmuseum, när elever från Burgårdens gymnasium och Alströmergymnasiet i Alingsås presenterade sin nya bok Vad du inte vet om mig. Det var inte bara en bokrelease, utan man läste också ur boken och läsningarna varvades med danstolkningar av texterna utförda av danselever från Alströmergymnasiet. Catharina Mattson, lärare på Burgården, och skådespelaren Jonas Fröberg från Teater Spira, har handlett eleverna och hjälpt dem i arbetet.
Det är så befriande att se det allvar och ungdomliga energi som alla deltagare visade upp. Det här sättet att arbeta i skolan, att lotsa eleverna till att göra saker som överträffar deras förväntningar är ganska unikt i skolvärlden, tror jag. Att se eleverna och få dem att växa och ta ett eget ansvar för sina studier tycker jag är den svenska gymnasieskolans största framgångsfaktor. Det klankas mycket på skolan i alla tonarter, ju längre bort från skolans verklighet man befinner sig, desto högre blir klagolåten och tvärsäkrare omdömena om vad som bör göras.
Kanske är det så att svenska gymnasisters kunskaper i algebra och satslösning halkar efter i jämförelse med länder som fortfarande har kvar en pluggskola som premierar mekaniskt råplugg utan eftertanke. Men om skolan istället levererar ungdomar med självtillit, arbetslust och kreativitet, som dessutom lärt sig att ta ansvar för sig själva, för andra och för sina studier,
är det inte så illa. Var många av dem hamnar efter gymnasiet vet var och en som är t.ex. i London, där svenska ungdomars frimodighet och ansvarskänsla gett dem så gott rykte att det bara är att åka dit och börja jobba. Engelskakunskaperna fördjupas, utlandserfarenheten är värdefull att ha med sig oavsett vad man gör när man kommer hem igen, om man gör det. För mig är lärare och pedagoger som Catharina Mattson och Jonas Fröberg verkliga vardagshjältar som hjälper ungdomar att hitta sig själva och ta steget ut i livet. Det var väldigt roligt att få vara med den kvällen.