Bild & Ord

Traditionstyngda tidskriften Ord & Bild går nu in på sitt 108:e år och i sista numret 5:2009 som precis kommit presenterar sig nye redaktören Martin Engberg. Ord & Bild har under sin historia försökt uppnå balans mellan texter och bildmaterial, men för det mesta har det senare fått stryka på foten, så även i detta nummer, där essäer och kritik är helt dominerande. Den andra avvägningen när det gäller texterna är blandningen av skönlitterära och politiska texter, och i Engbergs första nummer dominerar de litterära. Det ligger närmast till hands att tro att det är en tillfällighet och inte en eftergift till eventuella nyregler från Kulturrådet när det gäller tidskriftsstödet.
Magnus Ringgren presenterar en nyfunnen dikt av Willy Granqvist vars bild av tiden i form av en hummertina som lyfts upp och ned talar till min inre längtan ut till de yttre skären. Mest griper mig nog Helena Granströms märkligt livlösa, men fascinerande miniessä "Mellan dig och det levande finns alltid någonting dött". Granström utgår från ett fantastiskt citat av Horkheimer och Adorno; "Kanske utgör det rumsliga avståndet mellan oss och andra samma oöverstigliga barriär som tidsavståndet mellan oss själva och det lidande vi har bakom oss." Det är en sorts mellanrum som återkommer i den citerade psykoanalytikern D W Winnicots beskrivning av den "lekfulla interaktionen mellan barnet och dess mor (far? min anm.) i livets allra tidigaste skede, det som Winnicot kallar mellanområdet. Det kännetecknas av en överenskommelse mellan barn och vuxen om en utebliven verklighetsprövning, den vuxnes ansvar att låta barnet försiktigt pröva sin fantasisfär mot verkligheten för att slutligen nå fram till den punkt i individuationsprocessen där barnet upptäcker att det inte längre är en del av föräldern. Det är kanske då som något dör mellan individerna och skapar en distans som för alltid blir en brist som vi alla strävar efter att övervinna. Ungefär som att dra samma tomma hummertinor upp och ned en hel höst i väntan på den stora fångsten.