Ven aqui tesoro?

På Atalante såg jag ikväll Defensa - Tesoro II med koreografi av Eva Ingemarsson. Scenväxlingarna mellan dansarna i kuben, visuellt drabbande, och dansarna på scenen, vilka arbetar med tre dockor från livlöshetens landskap skapar tillsammans en närmast klaustrofobisk känsla av livets begränsningar i rummet, men också i tiden. Det är starkt, på en gång både lågmält och kraftfullt. Siri Persson, Frida Moberg och Jerry Pedersen är en sorts gengångare av sig själva i kuberna, gengångare som tar över golvet och som sätter igång monologer om andra ingränsande händelser, en misshandel, ett störtande plan utanför Brasilien. Men det är ytterst ingen existentiell föreställning. Talet människor emellan är trots allt själva kittet som för bort det upplevande jagets tankar från sig själv. Hur skapar man tillit? När ska man berätta saker som verkligen betyder något? Finns Du kvar då? Ven aqui tesoro?