Idag är vi alla romer

När jag kom tillbaka till Sverige efter fyra år i Tyskland 1992 insåg jag att jag hade förlorat något av den tillit och förtroende för Sverige som hemland som jag tydligen hade innan jag flyttade därifrån. Det fanns många skäl till det. Ett av de viktigaste var den påfallande självgodheten.
Efter att ha levt med den tyska återföreningen och den allt mer skoningslösa uppgörelsen med de egna tyska förbrytelserna innan och under Andra världskriget hade jag sett något som jag aldrig upplevt på det viset tidigare - en självkritik på riktigt.
I de svenska medier som fanns tillgängliga i Tyskland på den tiden kunde man utläsa en lätt blasé hållning till de stora händelserna där nere på kontinenten. I Sverige hade vi kommit så mycket längre, bra att de demokratiserar sig, det var på tiden, osv.
Det som sedan slog mig var att man i Sverige inte alls hade bearbetat sin förträngda historia med Nazi-Tyskland. Var det inte passkandaler så var det naziguld, stulet från mördade i koncentrationsläger. Jag kan inte se att denna historia är helt utredd ännu.
Likadant var det med diskrimineringen av romerna i Sverige. Delar av denna sorgliga historia kan man ta del av i den omskakande utställningen "Vi är romer" på Göteborgs stadsmuseum. Diskrimineringen har pågått in i vår tid, och nu visar det sig att den blivit ännu mera utvecklad genom specifika register över romer. På listan finns över 200 barn, flera bara ett par år gamla. Varför dessa listor upprättats kommer vi säkert den närmaste tiden få läsa mer eller mindra fantasirika skildringar om, av välmenande företrädare för polismyndigheten.
Det verkligt allvarliga är i mina ögon att man inte ser eller inser att det inte är någon som helst skillnad på den här typen av registrering och den typ av registrering av romer, judar eller andra utpekade grupper i Nazi-Tyskland under den tiden. Inte heller där var alla tjänstemän, poliser eller hemliga poliser enbart ondsinta ideologiska fanatiker, utan av olika skäl gjorde som man blev tillsagd, av rädsla att förlora jobbet, eller livet, sitt eget eller närståendes.
Den oron behöver dock inte nitiska svenska tjänstemän hysa idag, ifall man skulle vägra upprätta olagliga register över specifika folkgrupper. Det hela kokar ned till en sorts sorglig blandning av naiv okunskap, historielöshet, självgodhet och bristande omdöme.
En av de författare som tidigast skrev om det generella övervakningssamhället var George Orwell i sin roman 1984. Om han vetat att den gata han bodde på, den park han passerade förbi på väg till puben och själva puben idag är TV-övervakade hade han knappast trott att det kunde vara möjligt. Det överskrider vida den fantasi han själv hade om en dystopisk övervakningsvärld.
I den världen lever vi alla, oavsett om vi kablar ut våra personliga data och omständigheter via Facebook, eller amerikanska säkerhetstjänsten hackar sig in i läkarjournaler och bankkonton. Men där är vi alla en av alla andra som utsätts för samma övervakning.
Skandalen med registreringen av svenska romer går flera steg längre och måste omedelbart redas ut och avbrytas. För romernas skull, men också för alla andras.
Idag är vi alla romer och jag känner bara hopplöshet efter ännu en obegriplig, onödig och farlig kränkning.