Bokmässan, Litteraturens hus och konsten att läsa och skriva.

Som av en händelse fattade Göteborgs Kulturnämnd igår beslut om att etablera ett litterärt rum i det hus i Göteborg som i dagsläget skulle kunna kallas Göteborgs Litteraturhus - Lagerhuset vid Esperantoplatsen.
Det var onekligen en viss symmetri i att det blev igår - när årets Bokmässa öppnade.
Bokmässan i Göteborg är för närvarande den största litterära händelsen i Sverige, hur skämmigt Åsa Beckman än tycker att det är (Hon skrev det i DN för en tid sedan).
Det ska bli intressant att se hur man går vidare med planerna på ett Litteraturhus i Stockholm, ett ämne som Beckman också berörde i sin artikel. Kanske kan det bli klart till nästa års Bokmässa? Det vore roligt på alla sätt.
Som Litteraturutredningen visat och som alla som befunnit sig på gångavstånd från någon av landets skolor vet, minskar litteraturläsningen bland barn och unga. Ingen vet vart det kan leda, men många befarar att nya klasskillnader mellan läskunniga och analfabeter kommer att befästas inom en snar framtid. Man kan nog säga att det växande intresset för Litteraturhus runt om i Europa har med denna frågeställning att göra - hur stärker man läsandet och litteraturens roll i det digitala TV-samhället?
Förr i tiden fanns ju även dagstidningarna att tillgå. Svenskarna var ett tidningsläsande folk under nittonhundratalet, men i takt med att pressen gör sitt yttersta för att marginalisera sig själv har dess betydelse minskat. Jag känner ingen under 30 som prenumerar på en morgontidning. Själv har jag nyss sagt upp min egen.
Så litteraturen, oavsett genre, är kanske det enda verksamma och verkligt förankrade formen för det breda läsandet. Lars Gustafsson skrev en gång en sak i en tidningsartikel som användes i ett sk. Centralt Prov i Svenska, som det hette på den tiden jag gick i grundskolan. Det raderna bet sig onekligen fast och gick ut på att det inte spelar så stor roll vad man (ungdomarna, t.ex) läser. Huvudsaken är att de läser och ordningen kommer med åren.
De raderna brukar jag tänka på när jag ser att deckar-genren slår nya försäljningsrekord och att tyska redaktörer ger ut deckare under svensk pseudonym. Ordningen kommer alldeles säkert med åren och en positiv sak som den ibland i litterära sammanhang förkättrade digitaliseringen fört med sig är att produktionskostnaderna för böcker sjunkit drastiskt. Det gör att smalare verk kan ges ut bredvid mainstream-deckarna och mångfalden ändå kan säkras ytterligare några decennier framöver.
Allt detta och mer därtill kommer säkert att diskuteras, produceras, analyseras, syntetiseras i Göteborgs nya Litteraturhus. Och en onekligen stor vinst i sammanhanget är att huset redan idag är ett litterärt hus, med ett antal vassa bokförlag, några av landets mest betydelsefulla tidskrifter som Glänta och Ord & Bild och inte minst "Årets kulturtidskrift" Paletten, nyss utsedd på Bokmässan,  Dans & Teaterfestivalen, Rum för ung Kultur och andra angränsande verksamheter.
Nu tillkommer en litterär scen och möjligheten att mötas kring litteraturen på en ny plats, vilket inte minst är betydelsefullt eftersom Stadsbiblioteket i Göteborg nu är stängt för ombyggnad och öppnar först i mars 2014. Det finns fyra fräsiga filialer och ett tjugotal stadsdelsbibliotek, så boken är i högsta grad möjlig att låna. Dessutom är det glädjande att Göteborg faktiskt satsar så mycket på litteraturen att man bygger om Stadsbiblioteket.
Sveriges vackraste Stadsbibliotek, Asplunds tempel vid Odenplan skulle byggas om, men projektet avbröts. Ännu har man inte lyckats hitta vare sig plats, finansiering, eller inriktning för en ny opera och nationalscen, den nödvändiga ombyggnaden av Slussen har fastnat i - ja vad då egentligen?
Låt oss hoppas att inte ambitionerna med Stockholms nya Litteraturhus går samma väg.
Tills dess kan vi i alla fall konstatera att vi  i Göteborg är up and running - Nordens största Bokmässa pågår för fullt och även ett litet, men med alla förutsättningar att bli ett naggande gott, litteraturhus i Lagerhuset.

Krimradio på Backa Teater

Ikväll har Krimradio premiär på Backa Teater. Jag hade förmånen att få se genrepet igår kväll, men jag tänker inte föregripa några recensioner. Jag vill bara säga att den som har möjlighet borde försöka se denna gripande föreställning.
Det handlar om tre kvinnor i olika åldrar med olika bakgrund, men som har en gemensam nämnare; drogmissbruk och kriminalitet. Som i en radiointervju berättar de sina historier medan de möter publiken utan ord. Kanske är det just det som ger den här föreställningen sin alldeles speciella och unika karaktär. Och förstås de tre kvinnorna och deras livsberättelser.
För idé och regi står Shang Imam, som också presenterar och avrundar föreställningen och Malin Holgersson. Pjäsen sätts upp bara fyra gånger, så det gäller att hålla sig framme.

En banlonpolo på Lorensbergsteatern - Galenskaparna 30 år

Det är en lite omtumlande kavalkad som Galenskaparna visar upp på anrika Lorensbergsteatern. 30 år av sång, musik, underfundiga och slagfärdiga texter. Ren och skär spelglädje och en inte så liten portion ödmjukhet inför tiden som går. En del av det äldre materialet känns på gränsen till daterat och det är det kanske också. Men musiken är bättre än jag minns den, det svänger ibland alldeles fascinerande.
Nästan hela mitt vuxna liv har de hållit på, och det går nog för mig som för många andra. När året som inslaget hämtats från syns  på bildskärmen går även tankarna till vad man råkade hålla på med själv just det året. 
Minnesbilderna flyter ihop - After Shave på Stora Hotellet i Fjällbacka, på Yaki-Da i gamla Trägårn. Anders Erikssons jeansjacka inlämnad i baren på Badrestaurangen, Janne Gunérs bas både här och där.
"Time passes slowly up here in the mountains" - Dylan

Kaffe, järnsmide och ond design på Röhsska

I veckan invigdes det nya caféet på Röhsska museet. Efter en tids abstinens går det alltså att få både kaffe och smörgåsar i den gamla utställningsrummet för smidekonst, där det tidigare caféet också var beläget.
För att återknyta till traditionen har man nu exponerat några av föremålen från samlingarna, bl.a en vacker gjutjärnsgrind från 1700-talet och olika låsbeslag. Ett annat genomgående tema är Gabor Palotais grafik.
Särskilt framtaget till Röhsskas 100-års jubileum är också en jubileumsstol som, vad jag förstår, kommer att säljas i butiken för intresserade besökare. Jag tror att detta är ett sätt att arbeta med detaljerna på ett museum som har framtiden för sig. "Media is the message", som McLuhan sade - innehåll och budskap kan bli ett, på oväntade sätt. Ett designmuseum har möjligen fler vägar att gå för att skapa en sådan ömsesidighet med publiken och det har Röhsska egentligen alltid gjort. När Bruno Mattson lanserade sina berömda fåtöljer på Röhsska på femtiotalet kunde man köpa dem direkt på museet. Utmaningen är säkert också att skapa en sorts synkronicitet mellan form, innehåll och uttryck. I Röhsskas nya café, kan jag tycka att man lyckats med just detta.
Imorgon öppnar utställningen "Ond design" som problematiserar hur design i många fall använts för att verka skräckinjagande, melodramatisk eller skapa andra effekter på människor. Den som har sett journalfilmer från Marsfältet vid Reichsparteitaggelände i Nürnberg under Hitler-tiden i Tyskland vet nog vad jag menar.
Utsällningen är en stor satsning över tre år som hela museét arbetat med under projektledning av Clara Åhlvik och utställningen delfinansieras av Kulturrådet.

Bibliotek i kvadrat på "300 kvadrat"

Förra veckan slogs ett publikrekord på Stadsbibliotekets filial "300 kvadrat". Över 2000 personer på en dag besökte den lilla filialen på Södra Hamngatan. Syftet med filialen är att kunna ge en viss service till brukarna under tiden för Stadsbibliotekets ombyggnad vid Götaplatsen, men det har blivit mycket mer än så - ett riktigt centrum-bibliotek tar form. Nu håller man har öppet från klockan 8 på morgonen, för att kunna serva dem som vill ta en sväng till bibblan innan man går till jobb, skola eller vart man nu är på väg.
Personalen på "300 kvadrat" och de andra nischbiblioteken "Mini" på Röhsska och "Global" på Stadsmuseet (där även ungdomsverksamheten "Dynamo" finns) har gjort ett fantastiskt jobb för att upprätthålla servicen och pröva ut nya arbetsmetoder och hantering. En annan del av personalen arbetar ute på stadsdelsbiblioteken och samlar nya erfarenheter där. Sammantaget är det väldigt viktiga erfarenheter som man kan ta med sig in i det nya Stadsbiblioteket när det blir klart 2014.
Under sommaren gorde GP en undersökning som visade att man som helhet inte tappat några besökare på biblioteken, utan att de spridit ut sig på nischbiblioteken och stadsdelsbiblioteken. Det visar kanske främst en sak - göteborgarna gillar sina bibliotek och behöver dem.

Efterglöden av Kulturkalaset

Så här några dagar efter Kulturkalaset har staden normaliserats igen. För egen del tycker jag att Kalaset blir bättre för varje år. Det känns som om det har funnit en bra form, med några fasta festplatser i stan och några flexibla. Undersökningar visar att andelen besökare är lika stor i alla stadsdelar. Det är helt enkelt en underbar mötesplats för göteborgarna och tillresta.
Förr i tiden, när jag var pojk, hängde jag vid bryggdansen i Fjällbacka på somrarna. Det var dans och spel varje onsdag och lördag. Påden stora scenen intill dansbanan var det ibland uppträdanden av olika slag. Sven-Bertil Taube, Ulf Lundell, andra.
Mina kamrater och jag gick fram och tillbaka i centrum av samhället och ibland mötte man någon man kände, lärde känna nya, eller fastnade för ett par ögon som försvann igen i vimlet. Mellan låtarna laddade de äldre upp bakom konservfabriken med en fickplunta eller en kasse mellanöl. Det var oftast varm, klibbigt, långt in på kvällarna.
Allt var inte bättre förr. Nu kan man på Kulturkalaset i godan ro dricka en öl eller ett glas vi vid någon av ujteserveringarna och bara njuta av folklivet. Det är onekligen bättre än gamla konservfabriken, hur god sillen därifrån än var.
Och utbudet av kulturupplevelser, i år 1300, är en gigantisk manifestation för allt det som gör skillnad i livet.
Och det är bra så.

The King of Rock in The Music Capital of Scandinavia

The Circus has been in town - Bruce Springsteen, en av världens få kvarvarande superstjärnor inom rockmusiken har nu dragit vidare mot slutet av sin Europa-turné. Själv såg jag fredagsspelningen och är glad åt den magiska sommarkvällen, det fina vädret, känslan av extatiskt undantagstillstånd i hela stan, innan, under och efter konserten. Läste i bladet att lördagens konsert var ännu bättre, rent av en av de tio bästa någonsin enligt utomstående kännare.
Jag tyckte för egen del att fredagen var bra nog, men hade förstås gärna sett även lördagens mirakel, å andra sidan 4 timmar på innerplan i regn? Nåja, kanske åldern börjar ta ut sin rätt....
Som inbiten Dylanolog har jag aldrig känt den djupa entusiasmen för Springsteens tuta-och-kör-rockn-roll, men jag måste nog säga att jag aldrig sett någon artist bjuda på sig själv på det sättet som han gjorde i fredags. Och under sjuttiotalet såg jag de flesta stora på en tiden, och punktvis även under senare år, så jag tycker att jag har lite att jämföra med.
Johan Lindqvist skrev några numera nästan vedertagna sanningar i sin krönika i GP i lördags när han pekade på att det är tveksamt om arenakonserterna har någon ljus framtid, trots den pyramidala succén i helgen. Och det ligger onekligen något i det. Idag finns det helt enkelt för få artister som drar så mycket folk till EN arena vid ett eller högst två tillfällen. Lindqvist berättar, med adress till Göteborg & Co, att det nu är dags att även värva andra evenemang till stan, som Way Out West och andra festivaler som gör det möjligt för publiken att välja och vraka i ett större utbud, på olika spelplatser i stan.
När det gäller Ullevi-arrangemangen så är det ju för det första arenabolaget Gotevent som sköter bokningar och genomförande och man kan nog säga att de aldrig varit bättre och vassare än nu. Det gäller inte bara musik-evenemang. Jag blev mäkta imponerad över hur man lyckades landa matchen mellan Barcelona och Manchester United på Ullevi nästa onsdag, mitt under pågående OS och efter en hajpad EM-säsong.
Göteborg & Co har sedan många år arbetat med att värva och utveckla andra festivaler i Göteborg. Deras betydelse, för att inte säga större delen av förtjänsten, för att just Way Out West kom till Göteborg kan inte överskattas. Inför årets sommarsäsong lyckades man med kort varsel och i nära samarbete med Gotevent och polisen skapa en plats för den lyckade House-festivalen Summerburst, som överträffade alla förväntningar och säkert kan bli lika stor som i Stockholm, given ett par år. Man lyckades få hit en kväll med världsstjärnor som Nelly Furtado i MTV:s regi kvällen innan midsommar, Kulturkalaset är späckat med lockande artister.
Men även på andra områden har musiken en framskjuten plats i Göteborg - Sveriges nationalorkester huserar på Götaplatsen, Göteborgsoperans orkester har hög internationell klass, El Sistema för ungdomar som nu är under utveckling i hela landet kommer att styras från Göteborg, Clandenstino- och GAS-festivalerna gör år efter år internationella avtryck, Orgelakademin är inom sitt smala verksamhetsområde en viktig del inom den klassiska konstmusiken, den om- och nystratade  musikklubben Pustervik utvecklar sig allt mer till en nationell angelägenhet, det finns inspelningsstudios, lokala stora och små band, musikaliska kultursommarjobbare och en väl fungerande kommunal musikskola.
Så det räcker inte med att smälla upp några stora arenor för en tynande megastjärnekår ute i förorterna för att konkurrera om titeln The Music Capital of Scandinavia.

Kultursommarjobbarna ger järnet!

Den här veckan avslutas årets upplaga av kultursommarjobben ute på stan. Det är tredje året som Kulturförvaltningen har Kulturnämndens uppdrag att låta begåvade och engagerade ungdomar sprida glädje på gator och torg runt om i stan.
I Slottskogen har deras egen uppsättning av Djungelboken lockat minst 200 besökare varje gång, en dramatiserad musikalisk stadsvandring har uppskattts av inte minst turister som vill veta mer om Göteborg, dansgrupper har visat vad de kan på olika platser och sist men inte minst har en del av ungdomarna stått för betydande musikaliska muntrationer på strategiskt utvalda ställen.
Själv fick jag tårar i ögonen, så vackert var det, av den trio som sjöng a capella vid invigningen av Per Angers Plats den 29/6.
På fredag den 13 juli tar sommarjobbarna över Rum för Ung Kultur på Lagerhuset och visar upp ett urval av sina programpunkter. Tid: mellan 11.30 och 17.00.
Det är givetvis, som alltid, fri entre.