Kaffe, järnsmide och ond design på Röhsska

I veckan invigdes det nya caféet på Röhsska museet. Efter en tids abstinens går det alltså att få både kaffe och smörgåsar i den gamla utställningsrummet för smidekonst, där det tidigare caféet också var beläget.
För att återknyta till traditionen har man nu exponerat några av föremålen från samlingarna, bl.a en vacker gjutjärnsgrind från 1700-talet och olika låsbeslag. Ett annat genomgående tema är Gabor Palotais grafik.
Särskilt framtaget till Röhsskas 100-års jubileum är också en jubileumsstol som, vad jag förstår, kommer att säljas i butiken för intresserade besökare. Jag tror att detta är ett sätt att arbeta med detaljerna på ett museum som har framtiden för sig. "Media is the message", som McLuhan sade - innehåll och budskap kan bli ett, på oväntade sätt. Ett designmuseum har möjligen fler vägar att gå för att skapa en sådan ömsesidighet med publiken och det har Röhsska egentligen alltid gjort. När Bruno Mattson lanserade sina berömda fåtöljer på Röhsska på femtiotalet kunde man köpa dem direkt på museet. Utmaningen är säkert också att skapa en sorts synkronicitet mellan form, innehåll och uttryck. I Röhsskas nya café, kan jag tycka att man lyckats med just detta.
Imorgon öppnar utställningen "Ond design" som problematiserar hur design i många fall använts för att verka skräckinjagande, melodramatisk eller skapa andra effekter på människor. Den som har sett journalfilmer från Marsfältet vid Reichsparteitaggelände i Nürnberg under Hitler-tiden i Tyskland vet nog vad jag menar.
Utsällningen är en stor satsning över tre år som hela museét arbetat med under projektledning av Clara Åhlvik och utställningen delfinansieras av Kulturrådet.