Shelter from the Storm - Bob Dylan at Budokan

Så här i stormens öga, mellan två regnkaos, har jag lyssnat mycket på Bob Dylans legendariska live-platta At Budokan från Japanturnén 1978. Det är en mycket speciell konsert, där Dylan sin vana trogen omvandlar sina klassiska låtar från de tidigare raka folk- och rock-varianterna till en sorts baktakter som mest för tankarna till reggae. Det är Bob Marleys storhetstid, One love/One world.
Sällan är Dylans så spänstig live som på denna platta. Jag har, olika skäl, kommit att lyssna om och om igen på "Shelter from the Storm". Det är en av de mest ojämna texterna på Blood on the Tracks - min favorit bland sjuttiotalsskivorna.
I denna live-version slår det mig vilken påfallande vårdad och väl fraserad amerikansk engelska han sjunger. Varenda stavelse andas midwest-twang och southern drawl, med de sedvanliga glidningarna på konsonanter, på ett spontant sätt, men ändå med skarp precision. Den ofta raspiga och nasala rösten är i högform och låter bättre än någonsin, kompet, med kören och saxofonsolona ökar volymen anmärkningsvärt mycket.
Några av verserna är rena nonsenstexterna (humming like a crocodile, ravished in the corn) medan andra är så vackra i sin skörhet att man fryser. Så här innan den nya stormen kommer, på luciadagen, kan jag inte frigöra mig från de här raderna:
Suddenly I turned around
She was standing there
With silver-bracelets on her arms
Flowers in her hair
She walked up to me so gracefully
And took my crown of thorn
Come in she said I'll give You
Shelter from the storm

Pustervik flyttar in på Stora Teatern med Cirkus Cirkör!

Den 11 januari är det så dags! Då flyttar Pustervik in på Stora Teatern med Cirkus Cirkör som gör ett månadslångt stopp i Göteborg under världsturnén med föreställningen Wear It Like a Crown.
Planeringen på Pustervik och Cirkus Cirkör pågår för fullt och det är helt enkelt underbart att i utkanten följa med i de kreativa diskussioner som förs för att göra Cirkörs sejour i Göteborg även denna gång så spännande som möjligt.
Cirkus Cirkör har även ett fint pedagogiskt program för barn och unga som jag hoppas ska väcka ytterligare intresse i Göteborg. Vi kommer att utveckla konceptet tillsammans inom ramen för den barn och ungdomsverksamet som finns inom kulturförvaltningens avdelning Fri konst och kultur.
Kanske stadsdelarna och skolorna vill ta tillfället i akt och utveckla egna samarbeten med Cirkus Cirkör? Möjligheten finns, vi kommer att ta upp kontakten med alla som kan tänkas vara intresserade.
Hoppas vi ses på premiären av Wear It Like a Crown den 11 januari 2012!
(Time passes.....)

En tysk statsman - Helmut Schmidt

Igår höll Helmut Schmidt, tysk fd förbundskansler, ett inledningstal på socialdemokraternas partidagar i Berlin. Av en slump blev jag först stående framför TVn och lyssnade och efter en stund satte jag mig, kunde inte gå därifrån. Helmut Schmidt föddes 1919 och är med andra ord 92 år i år. Han satt i sin rullstol, denna gång utan att kedjeröka, och höll ett brandtal till Europas och Eurons försvar.
Han har egna minnen från Hitlers maktövertagande 1933, som 14-åring. Han var hemvärnssoldat vid luftvärnet under Andra världskriget och har förstås ännu starkare minnen från krigsslutet 1945.
För honom är den europeiska tanken fortfarande ett projekt för att skapa fred och frihet i Europa. Han manade till eftertanke och varnade för tyska ekonomiska översittartendenser som kommit fram i Greklandskrisens spår, med tydlig adress till den konservative fraktionschefen Kauders uttalande att det nu återigen talas tyska i Europa. Schmidt är den siste statsmannen i Tyskland som kan tala utifrån egna erfarenheter av den tyska 1900-talshistoriens mörkaste tid.
Jag kan inte minnas att jag någonsin hört en 92-åring tala med sådan auktoritet och skärpa. Han är ett fenomen.
Själv hade jag förmånen att intervjua honom på hans kontor på Die Zeit i Hamburg sommaren 1997 och samtalet behövde inte redigeras med ett enda ord. Han pratade i tryckfärdiga meningar direkt, knivskarpt. Har aldrig varit med om något liknande och intervjun trycktes sedan i Ord & Bild.
Två saker minns jag särskilt; Jag frågade om han tror att Sverige kommer att ansluta sig till Eurosamarbetet? Han log snett och sade att Sverige kommer att ansluta sig när man ser att det fungerar -kan dröja med andra ord....
Det andra var när jag tog fram min flaska Flaggpunsch som jag överlämnade efter intervjun. Det var enda gången han brast ut i skratt under en och en halv timme. Den hamnade genast i fönstret bredvid en flaska whisky och en flaska Aalborgs akvavit.
För den specialintresserade kan jag verkligen rekommendera hans självbiografi i tre delar. Det är centraleuropeisk historia kondenserad till ett sällan redovisat insiderperspektiv.

Comeback för Karl-Theodor zu Guttenberg?

I våras fick dåvarande försvarsministern i Tyskland, Karl-Theodor zu Guttenberg, avgå med buller och bång i samband med att man kunde leda i bevis att hans doktorsavhandling i juridik till stor del var ett plagiat, sammanställt av 180 olika källor med inga eller bristfälliga källhänvisningar. Även själva inledningen var plankad rakt ur en tidningsartikel i Frankfurter Allgemeine Zeitung.
Efter ett drygt halvår i USA gör han comeback i en intervjubok med chefredaktören för Tysklands mest prestigefyllda och mest seriösa politiska veckomagasin Die Zeit, Giovanni di Lorenzo. Intervjun trycktes i förra veckans utgåva av tidningen och det är, helt oväntat, ganska intressant läsning. Bokens titel är Vorerst gescheitert (ung. "Inledningsvis ett misslyckande") och har nu kommit ut lagom till julhandeln. Som minister var Guttenberg populär i de breda folklagren. Han pratade så att vanligt folk begrep, han var mera ungdomlig än det sedvanliga politiska gubbgardet, och han har en snygg fru som jobbar med bekämpande av barnpornografi. Familjen har sin bas i en mindre herrgård i den bayerska lilla byn som bär godsherrens namn, eller om det är tvärtom. När han avgick startades en facebook-sida med som mest 800 000 medlemmar som ville att han skulle återinsättas i tjänst. Det hela visade sig dock vara en internet-grunka. När de överenskomna massdemonstrationerna skulle genomföras i hela landet dök något tusental personer upp, varav hälften i hembyn.
Det var med viss skepsis jag påbörjade läsningen. För mig var det obegripligt hur di Lorenzi kunde bjuda på denna möjlighet till åtminstone någon sorts delvis rehabilitering. Boken har under veckan slitits i stycken i varenda tysk debattprogram värt namnet.
Men di Lorenzi väjer inte för några svåra frågor och pressar Guttenberg på de svagaste punkterna, om han verkligen inte visste om att han smygciterade och plagierade? Var han står politiskt idag, hur han ser på sin framtid.
Förklaringen till plagiaten är enligt Guttenberg att han hållit på med avhandlingen under en så utsträckt tid och att han vid insamlingen av uppgifter inte noterat källorna korrekt, använt flera olika datorer, skrivit och översatt i regeringsplanet mellan olika konferenser osv. Och när han slutligen skulle knyta ihop säcken var han så intresserad av att få fram en ståndpunkt i frågan om den europeiska federalismens framtid, att han inte var så noga med citaten. De flesta källor finns dock angivna i källförteckningen.
Det låter luftigt, tunt, svårt att försvara, vilket knappast någon gör i debatten i Tyskland.
Avhandlingen talar för sig. Den har underkänts i efterhand, stämningar för intrång i upphovsrätten är att vänta, den akademiska trovärdigheten är förstås lika med noll, och i många läger även den politiska.
I alla händelser har Guttenberg kallats copy-and-paste-ministern och vem vet, kanske den politiska comebacken som diskuteras i boken äger rum i ett verkligt internet-parti - Piratpartiet, som firat sin första seger i Berlins delstatsval nyligen. Och som den här helgen har partidagar i Offenbach.

Göteborgs Stadsmuseum 150 år!

På lördag öppnar jubileumsutställningen på Göteborgs Stadsmuseum, som funnits i 150 år. Egentligen är det dock inte Stadsmuseet som funnits så länge, dess nuvarande form kom till 1994, utan Göteborgs Museum. Under världsutställningen i Crystal Palace i London 1851 formades konceptet för det moderna museet - en direkt följd blev Victoria & Albert Museum i London.
V & A spelade delvis roll för inrättandet av Göteborgs museum 10 år senare och i ännu högre grad för Röhsska, som byggdes upp mellan 1913 och 1916, och vars samlingar avspeglar dem på V & A. Även på Röhsska har vi alltså snart ett runt jubileum på gång.
Och konstsamlingen i Göteborgs Museum flyttades 1923 över till det då nybyggda Göteborgs Konstmuseum på Götaplatsen. Så i någon mening kan man säga att Göteborgs Museum är göteborgsmuseernas moder.
Grundidén var att den nya tidens museum skulle innehålla samlingar, pedagogik, forskning och bibliotek. Det har sedan i skiftande grad varit så, inte bara i London och Göteborg, även om biblioteken ofta är mycket specialiserade, och mera referensbibliotek.
Jag tycker mycket om Göteborgs Stadsmuseums nya logga, med museets rötter ned i myllan och kanalerna. Där samlas berättelsen om staden och det ligger i historiskt betydelsebärande lokaler i Ostindiska huset, invid Stora Hamnkanalen, Göteborgs gamla hjärta.
Välkomna till Göteborgs stadsmuseum på lördag den 26/11 klockan 13!
Då öppnas jubileumsutställningen av Sabine Söndergaard, VD för Göteborg & Co och museichef Cornelia Lönnroth.

Stadsbiblioteket på 300 kvadrat!

Södra Hamngatan 57, snett mitt emot Palace-huset, är adressen för Stadsbibliotekets nya filial som öppnar på söndag den 27 november, lagom till advent. Advent betyder ankomst och det kommer onekligen att dröja en tid innan det ombyggda Stadsbibliotekets ankomst är att vänta, men desto bättre att det inom en vecka finns en hypermodern filial mitt i centrala stan. Läget ett halvt stenkast från Drottningtorget kan knappast vara mer centralt. Både förra och nuvarande kulturnämnden har diskuterat att testa en biblioteksfilial i närheten av en en större station för kollektivtrafiken. Man prövar för närvarande saken i Stockholm och det är en onekligen engod idé.
Denna filial på 300 kvadratmeter kan naturligtvis inte ersätta de 9000 kvadrat som finns vid Götaplatsen, men man kommer att kunna erbjuda ett gott urval av böcker, filmer och andra medier och filialen kommer även att vara ansluten till stadens gemensamma bokkatalog och distributionssystem. Det betyder att man kan beställa en bok från en dator i Hammarkullen, hämta boken på 300 kvadrat och, om man vill lämna tillbaka den på t.ex. Guldhedens bibliotek. Denna infrastruktur som omfattar både Stadsbiblioteket och stadsdelsbiblioteken och är ett mycket sinnrikt och väl fungerande system för stadens böcker.
Jag måste säga att jag blev imponerad över de mycket trevliga och ljusa lokalerna när jag besökte filialen tidigare idag. Lokalen ligger i ett hörn och de stora panoramafönstren ger en fin exponering av de vackraste väggar man kan tänka sig, de som är fyllda med böcker från golv till tak. Öppningen av 300 kvadrat kan man på ett vis säga är det första steget i den emotsedda ombyggnaden av Göteborgs Stadsbibliotek. Ombyggnaden är i sig en kraftig manifestation för boken och litteraturen i Göteborg. Intresset för Stadsbiblioteket är också mycket stort. Årligen besöker ca 1,4 miljoner människor lokalerna på Götaplatsen. Det gör Stadsbiblioteket till Göteborgs näst mest besökta plats efter Liseberg.
Välkommen till Södra Hamngatan 57 fr o m söndag den 27 november!

Tosca på Göteborgsoperan - den utdragna passionens tempo.

Ibland blir konsten överraskad av samtidens autonomi. Vem kunde ana att premiären för Puccinis största och mest folkkära opera Tosca skulle sammanfalla med den allvarligaste krisen i Italiens ekonomi sedan Romarrikets nedgång och fall?
I Tosca lever man i skuggan av att Napoleon korsar Alperna för att erövra landet. I Lorenzo Marianis uppsättning på Göteborgsoperan glunkas det visserligen om Napoleon vid åtminstone ett tillfälle, men det är en annan marsch mot Rom som står i centrum, nämligen Mussolinis.
De fascistiska baskrarna är kännetecknet för det förtryck som får den kärlekskranke polischefen Scarpia (Anders Lorentzon) att tvinga sig på Floria Tosca (Ingela Brimberg) mot hennes vilja. Det leder till hans död, när Tosca full av vämjelse först bestiger honom på poliskontorets skrivbord, sedan med all kraft stöter dolken i hans hjärta.
Därmed tror hon kunna rädda sin stora kärlek, konstnären Mario Cavaradossis (Thomas Lind) liv, men ödets ironi leder till att de aldrig kan utnyttja det gemensamma utresetillståndet, då den fejkade avrättningen blir verklig, tvärtemot vad som var planerat. Tosca störtar sig utför stupet i en effektfull slutscen. Det hade hon kanske gjort även om de lyckats fly. Ty även Cavaradossi älskade en annan.
På ett vis är detta en ganska traditionell föreställning, men det finns något som oroar, som ligger under ytan och stör. Jag märker inte först vad det är, men tänker nu att det nog är det ganska långsamma tempot, i kombination med de olika scenbildernas framskjutna fonder. Det skapar bitvis en trängsel på scenen, i handlingen, en sorts andnöd som blir påtaglig och bestämmande. Det skapar också lysande förutsättningar för de tre solisterna att briljera. Sången är underbar, mest tycker jag idag om Ingela Brimbergs kraftfulla stämma, som jag uppskattade mycket också i Katja Kabanova för ett par år sedan. Hennes röda klänning, och den röda och gyllene bakgrund som skjuts fram när hon är är på scen är passionens, men också offrets och blodets färg.
I denna tragedi finns det bara offer, och de tre huvudpersonerna, som för övrigt spelar med ett härligt självförtroende, kämpar med kärlekens bristande synkronicitet över hela linjen. Det är ett av livets kvarvarande mysterier, hur människor väljer varandra och vilken destruktiv kraft det finns i de val som inte är ömsesidiga.
Tosca spelas vanligtvis varje decennium. Bilderna på väggen vid andra våningens bar från Stora Teatern berättar styckets historia i Göteborg. Den är lika lång som den är bred.

Lingaphone av Olav Christopher Jenssen - Konsten visar vägen för visionen om Centrala Älvstaden

Imorgon klockan 14 inviger kulturnämndens ordförande Thomas Martinsson det sista konstverket i Göteborgs Internationella Konstbiennal för denna gång, Lingaphone av Olav Christopher Jenssen. Verkets placering är Bananpiren, mitt i centrala Göteborgs hjärta, mitt i Göta Älv.
Göteborgs stad har möjliggjort placering och finansiering, då det visade sig att verket på ett mycket fint vis korresponderar med visionsarbetet för Centrala Älvstaden. Skulpturen, som är 6 meter hög och 5,4 meter bred står på en gjuten sockel på drygt en meter vid Bananpirens spets och bryter horisonten runt om. Den ligger mitt i linjen mellan Sveriges Radio och SVT på Lindholmen och Göteborgsoperan och syns från stora delar av centrala stan. Ser fram emot att se den belyst i mörkret!
Ledningsgruppen för Centrala Älvstaden beslutade att hjälpa Konstbiennalen med detta konstverk då det på ett fint vis symboliserar den vision som vi arbetar med att ta fram. Arbetshypotesen är att Göteborg bygger staden över älven från två håll, från Södra Älvstranden och från Hisingen.
Lingaphone är konstruerat som en klippdocka som man gjorde i småskolan (stadens barnperspektiv kommer in på ett elegant vis....) man viker ett papper, klipper ett motiv och viker upp papperet. På så vis får man identiskt lika sidor.
Det är en tanke som känns så grundläggande för hela arbetet med Centrala Älvstaden. Staden kanske inte kommer att se exakt likadan ut på båda sidor av älven, men båda delarna är lika mycket värda. Olav Christopher Jenssens verk kan bli symbolen för visionen i det fortsatta utvecklingsarbetet med Centrala Älvstaden.
Det är en viktig händelse, kan jag tycka, att det första, det allra första, som händer i verkligheten i den gigantiska stadsutvecklingsprocess som arbetet med Centrala Älvstaden ändå är, nu blir att Göteborgs Internationella Konstbiennal genom sitt initiativ, gör att konsten blir den som visar vägen in i framtiden.
Från många håll har man efterlyst att det inte bara får bli snack, utan också måste bli verkstad. Verkstaden, eller möjligen ateljén, är här, första steget på en mycket lång resa har tagits och det är konsten som materialiserar det fortsatta visionsarbetet.
Det är stort - ett genombrott för Göteborg.