Göteborgsoperan, ytterligare påspädning

I dagens GP fortsätter påspädningen om Göteborgsoperan och August Blanches ofta citerade ord "Det ska fan vara teaterdirektör" känns lika aktuella som när de skrevs 1848.
Vad jag förstår måste det nog även fortsatt vara så att det är Göteborgsoperans huvudman, Västra Götalandsregionen och operans styrelse som beslutar om uppdrag och budget, trots att flera andra engagerade känner sig manade att komma med goda råd för inriktning och verksamhet. Den minskning av publiktillströmningen de senaste åren som möjligen kan relateras till en mindre publikfriande repertoar lyfts fram som huvudproblemet.
I andra ändan av stadens paradgata, vid Götaplatsen, fick Göteborgs Stadsteater, likaså i GP, veta av teaterkritikern Tomas Forser att stora publikframgångar, som Påklädaren och I sista stund, kanske är bra för teaterns ekonomi, men inget vidare för den konstnärliga utvecklingen.
Någonstans måste man kanske ändå erkänna det smått senationella i att Stadsteatern under andra halvan av spelåret lyckats landa två föreställningar som varit utsålda från i stort sett första stund och resten av speltiden. Så slutsålda att man måste reprisera nästa år.
Att man samtidigt satsar på experimentell teater och prövar sig fram har man å andra sidan inte mycket för. Enligt Forser borde Profeten i Västra Götaland aldrig ens gått upp, eftersom riktig samhällskritik som teatern bör leverera, borde gestaltas på annat sätt. Som man gjorde förr.
Nej, det ska fan vara teaterdirektör. Är det inte häfta, så är det dredda, som man sade i Bohuslän kring förra sekelskiftet.